Transkriberad uppteckning

Tänk, vad många det var som gick här å tiggde sin föda förr. Jag minns så väl, hur många här va som "bad om". Många kom från Myckleby hamn, men de flesta var nog från Store hamn (Morlanda), som sträcker sej från Hålte vatten te Boxviks vidde. (Vidde = vätteberg, som de eldade på i gamla tider vid krigs- fara; valeberg, det var sådana berg där de tände eldar vid påsk å midsommar. Hamn är ofruktbar mark, ljung å berg; det kommer som många andra uttryck i Bohuslän från norskan.) Där i Store hamn fanns många ryggåsstugor, där de bodde så uselt. De eldade i öppna spisar mest med ljung å under högga trebenta grytor; sedan skaffa makrillfiskarna i Norge grytor med kortare ben, men då feck de ha brandjärn under. Jag minns inte allt vad de hette dessa fattiga som gick här, men en hade varit knekt å hette Spjut. Han var nog alldeles / känslolös. Han gick mitt i vintern i träskor å utan strumpor, när han kom å tiggde. När de så kom till ställen, där de var något så när väl- bärgade, kunde de få en slev mjöl å så. Hemma i Björneröd (Tegneby) odlade de mycket ärter, å sånt ärtmjöl gav mor de som tigg- de. Ja, det var dagar som hon kunde ge bort en 30-40 kg. ärtmjöl. Å detta sto uppe på vinden, så far sa, att det är bäst vi tar ner det å har det i köket. Å så tog han en sådan där stor silltunna full med mjöl å ställde ner. På fjortan dar va tunnan tom, å eftersom de fattiga fick en slev var, så för- står man, att de kom i stora hopar å tiggde. Det var före min tid - far berätta det - att de hade kav- le. Det var ett trästycke så här långt (C:a 30 cm) med ett handtag i ena änden. Den var för sådana fattiga som skulle hysas över natten. Kavlen fanns hos den i byn som sist hade hyst någon. Var det någon annan som kom å skulle ligga, fick han gå å fråga sej fram för att få veta var kavlen fanns. När han kom dit, så gjorde den som hade den en skåra i den, / å så skicka han den fattie till den som stod i tur att hysa. Jag vet inte i vilken irdning detta gick, men byn var lång- sträckt, så de började väl i ene änden å gick så byn igenom, å sen fick de väl börja från början igen. Ingen fick neka att ta emot när de lämnade fram kavlen. Den här kavlen tror jag skall finnas på Björneröd än i dag. (* se nästa sida!) Auktion på de fattiga förekom i min tid. Det sista jag kom ihåg, hade de den i Gilleby skolhus, som var byggt någon gång i början på 1860-talet. Där såldes de fattiga till minstbjudande. Min äldste bror Bernhard köpte en pojke, som hette Albin å som var född 1871. Han ropades in för att valla får om hösten. Anders Persson i Björneröd ropade in en tre, fyra stycken i sänder för ett år. För dessa fick han väl så mycket, så han själv skulle kunna leva. Men de stackarna som bli- vit inropade svalt, så ögonen kunnat trilla ur skallen på dom. Sådana auktioner existerade då 1885, å ja tror 1887 med, men längre vågar jag mej inte på. / * De som gick med kavle var förståss bare socknens egne fattiga. Det skulle vara något med bomärken på kavlen ock- så, men om de sto på kavlen som tecken för varje gård eller om de ritades dit när någon blivit hyst på gården, det vet jag inte. Jag har hört något om kavlestickor också, som jag tror var och en av de som gick ikring hade, men jag är inte riktigt säker på hur det var med det.