Mara red människor, men marulven red hästarna. Om en häst var svettig på morran, när de kom ut i laggårn, då sa de, att marulven hade ridit honom. Det var en som hade sett en gång, när han titta in i laggårn, att det var som en grep gössel på hästeryggen. Å det skulle vara marulven. Nå, detta att hästarna svettades, det kom sej nog av, att de gav dom böneris förr; det var ris efter böner som de odla. Å utav sånt blev hästarna svetta.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
