Transkriberad uppteckning

På juldagen fick man inte besöka någon. Det var en regel som det hölls noga på. Men när di "mågat" annandan i ottan, mellan 2 å 4 på morran eller så, då "låg världen öppen" för ungdomen å andra med till ett hejdlöst kalasande. "Måga" på annandag jul det har jag varit med om - en en- da gång. Då var ja nettan år, det var 1891 - samma år de bygg- de Tegneby nya kyrka. Vi måga hos Abraham Kristensson här, vi gjorde så fint i laggårn för honom. Han kom ut å tacka oss å så blev vi inbjudna, å där blev ett riktigt gästabud. De måga här så sent som 1894 - det vet jag - men om det förekommit senare kan jag inte säja. Meningen var att de skul- le göra rent på ställena; de gick från det ena till den and- ra då på morran. Men det hände att de hyva in gödseln också, om det var någon de var arga på. / Hos en torpare, som hette Anders Persson, hade de varit en gång å mågat å gjort fint. Men han ble arg, för han tyck- te inte om det. - Inte en gång te ska di få mågat hos mej, sa han ef- teråt. Nästa år på annandan i ottan gick han vakt. Då kom där en tre-fyra-fem stycken ungdomar. Å när Anders Persson kom ut, så tog två av dom å dansa runt på gården med honom, me- dan de andra var i laggårn å hävde in all gösseln. Vad arg Anders blev! Ja, han blev så "hemmelens andans galen" - å han kom fram å beklaga sej för far min. Men han sa: - Låt dom va! Bry dej inte om de, de ä de bästa. Låt ongdoma hålls! - Nää, kommer di igen nästa år, så skjuter ja dom, sa Anders. - Men om de kom några mågare nästa år, vet ja inte. På ett ställe hade de gjort ett giller utanför dörren, så när de öppna på morran fick di gösseln över sej. Staffansritt eller sång på annandan förekom aldrig, inte har jag då hört något sådant här.