Trettonda jul gick de med stjärna, men det var inte här. Men i Stala gick de mycket, i Härlycke å Norra Hjälmvik å därinåt. Knut, då bar de ut julehalmen, när det var bruk att de ha- de sådan. Det hade varit kalas mest varje eftermiddag allt- ifrån annanda jul. Å när de var slut sa far: - Nu ä ja som e trasa. Nu ä ja le på´t. Nu behöver ja e vegga å rekreera mej på. Far gilla inte den där falia supinga som var på kalsen på den tiden. De skulle ju vara stupfulla allihop, å på morran kvickna de till såpass, att de kunde gå å börja på nästa kalas på eftermiddagen. Å ungdomarna la ihop till sina balar å söp å slogs - å lessamheter.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
