Transkriberad uppteckning

Te jul å te påsk då sköt vi. De kalla vi att vi sköt in julen. Vi använde då en gammal kanon, en neckhage (hickhake). Den var så här pass lång (ca 40 cm) å mynningshålet så unge- fär (c:a 5 cm). Den stoppa vi full med krut å i fänghålet en kruttråstump, å så tände vi. Sen kila vi iväg, å då - så förbannsingen dä small. Å kanonen, ja, den flög till- baka en fyra-fem meter. Den brukade ligga vid smedjan i en skrothög, men till jul å påsk skulle den fram. Den som kun- de få det till att smälla värst, den var "bas". Jag vet inte var den blev av sen, de sålde väl den till skrot. I grannstugan där hade de ett gammalt smidjestäd. När de vände det opp å ner, så fanns det en urgröpning där under, ett stort hål. Å när de sköt vid jul å påsk använde de det- ta städet. De lade först hålet fullt med krut, å så drev de i / en passande träpropp, å då slog de på med slägga. Sen borra de hål i träpluggen å stack ner stubintråd i den. Å så tände de på förståss. Å det small så... ja, det kan man inte beskri- va. Å träklossen for opp i luften, så man knappt såg den, så högt for den. Ibland band de trasor vid klossen, så man såg hur den virvla iväg.