Bonddrängarna hade inte mer än 60-70 kronor om året i min barndom. Då jag var konfirmerad, hade en kusin till mej 160 kro- nor om året hos en bonde, Isac Jacobsson i Hästlägg i Myck- leby och lite persedlar. Det var den högste dränglönen som jag hörte låte till då. Det var ungefär 1885. Så hade han ett par stövlar och ullstrumpor och fick föda en sö och lammen, som han sålde om hösten. Nej, inte lägga potatis. I julklapp gav Isac drängen en femma varje jul, och så fick han fem kronor i städja varje år. Den pigan, som skötte lagårn, hade vid samma tid 40 kro- nor om året och hushållerska 50 kronor, sist 60 kronor. De fick ta ut pengar allt efter som de behövde. De gömte te slutet av året. Isac var inte rädd för att betala. Och han fodrade gott / både människor och djur. Men de fick arbeta från 5 på mor- ron till 10 på kvällen. Isac hade varit svår i sin ungdom till att stå i och arbeta. Min kusin tjäna där i många år. Sen tog han tjänst hos Niclas Olsson på Kåröd. Sen gif- te han sej och köpte ett hemmane i Stala socken. Huset hade en skollärare byggt.
Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.
