KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner Röra, Bohuslän 1948

Annandag jul.

Berättare: Karl Johansson (f. 1870)
Upptecknare: Carl-Martin Bergstrand

Transkriberad uppteckning

Mor talade om, att de hade stjärna och ljus i den och gick omkring och sjungte staffanesånger. Mor kunde en sån visa men lärde oss den inte. De skulle in och trakteras. Det var an- nandag jul på otta tili. Nej, jag har inte hört, att de ridit. Lusse firades inte alls. Vet inte att det var farligt att mala då.

Socken Röra
Landskap Bohuslän
Härad Orusts v. hd
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Annandag jul.

Fler sägner från Bohuslän

Se alla i Bohuslän »
Röra, Bohuslän

Rånmordet vid Bas-Myr.

Rånmordet vid Bas-Myr. Omkring år 1800 bodde på en hemmansdel, som kallades Tranås, Gran-Bua, Röra socken, Orust Västra Härad, en man som hette Arve. En sommarkväll fick Arve besök av en gårdfarihandlare (en Markbo) som bad Arve visa sig vägen till några torpställen Myren, Bråtane, Hufvet, Hagen m. fl., belägna vid västra ändan av Bas- Torvmyr. Arve föreslog då Markbon att stanna hos honom över natten, för nästa dag skulle han till sina utmarker och slå gräs. Tidigt på morgonen begav sig Arve och Markbon iväg, Arve gick före och Markbon gick efter, tills de kommit till östra ändan av Bas-Torvmyr, då sade Arve till Markbon att "nu kan du gå före så skall jag visa dig hur du skall gå". När Markbon vänt Arve ryggen, så högg han ihjäl honom med lien. Sedan bar Arve liket och lade det i en bergsklyfta i ett berg som kallas Trollskrammerna, där skelettdelar ännu ligga kvar. Mordet blev inte känt förrän Arve låg på dödsbädden, då han erkände mord- gärningen. Den 15 dennes besökte undertecknad platsen, där skelettet ligger, och fick då fakta för att traditionen talat sant. I bergsklyftan lågo lårbenen, armbenen, ett revben, en ryggkota, skulderbladen samt huvudskålen. Äldre personer omtalade att för några år sedan var skelettet helt men hade nu fallit samman. Arve tillägnade sig Markbons penningar och varulager. Det sistnämnda avyttrades på Storehamn, som på den tiden var bebott av ett hundratal torpare och backstugusittare. Efter Arves död ägdes hemmansdelen Tranås av hans son Anders Arveson och hans hustru Kristina. Kristina dog omkring 1880. Ängebacken den 20/8 1948 Albert Berntson

1948 Läs sägen →
Röra, Bohuslän

ETT MORDDRAMA I STIGFJORDEN.

ETT MORDDRAMA I STIGFJORDEN. På hösten omkring år 1853, när ostronfisket var påbörjat, hade uppköpare från Mjörn varit ute och gjort affärer, och blevo då överrumplade av dimma och kunde inte taga sig hem igen. Då erbjöd sig en ung pojke från Örnviken vid namn Abraham Anders- son, född 1833, att lotsa dem till Mjörn, ty han kände mycket väl till farlederna i fjorden, så han tog en eka och följde dem hem. När han sedan skulle ro hem igen, så rodde han upp till en hol- me som kallas Björnholmen, där han på bortvägen sett att en man från Mjörn och hans dotter, som hette Elsa lågo och fiskade. Där började han skoja med flickan, men det tyckte tydligen inte fadern om, ty han tog en åra och gav pojken ett dråpslag så att han sjönk ihop, varpå gubben tog av honom hans träskor, som voro utsirade med ut- skurna blommor och målade. Därpå kastade han liket i havet och lät ekan driva - liket drev iland vid en udde på Hälsö och ekan vid en annan holme, där man senare hittade dem. Vid jultiden skulle nämnda man från Mjörn och en granne till honom ro till Nösund för att göra uppköp till julen, bland annat brännvin. När de sedan voro på hemväg så råkade de ut för dimma, så att de klarade sig inte, utan kamraten yrkade på att de skulle ro upp till Örnviken just till den ihjälslagne pojkens föräldrahem och be att få ligga över natten. Den andre blev naturligtvis nervös och ville fortsätta, men det blev omöjligt, så de måste taga sig iland och be om natthärbärge. När de då skulle gå in i stugan, så ville dråparn sätta trä- skorna utanför. Då sade pojkens far, som hette Anders Olsson (född 1805), till honom att han skulle ta in dem, så att de inte blevo iskalla, och gick och hämtade dem. Då han kom in igen utropade han: "Herre Gud, det är ju Abrahams träskor" - han kände igen dem på ut- skärningarna. Då sjönk den andre ihop men försvarade sig troligen med att han hittat träskorna, och därmed fick saken bero, tills Mjörnbon på dödsbädden bekände den hemska gärningen. Händelsen har berättats av den mördades systerson Oskar Edvin Olsson i Örnviken, född 1894. Ängebacken den 1/10 1948 Albert Berntson

1948 Läs sägen →
Röra, Bohuslän

Troll

Sven i Brunefjäll var ute och sköt. Då fick han se en gran råbock med ring om hornen. Han lade an och skulle skjuta bocken. Då ropade trollmor: "Nu skjuter han vår ringbock." - "Det kan han inte tvättat sig i vigvatten på morgonen", svarade hennes gubbe. Då pinkade Sven i handen och tvättade sig i pinket. "Nu tvättar han sej i hängebäcken", sa trollmor då. Sedan sköt Sven bocken. Han blev förföljd av trollen men lyckades gömma sig under en rot. När trollen ropade att de skul- le göra slut på honom, ropade trollfar: "Det kan vi inte. Röra kyrka räddar honom." Det började just ringa i klockorna. Så lovade Sven att skänka ringen till Myckleby kyrka, hornen till Långelanda och skin- net till Röra. Ringen satt som hanstag i kyrkedörren in på 1700-talet.

1960 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //