Transkriberad uppteckning

Då jag var åtta år, kom en jude med granna, stick- ade bajadärschalar av ylle in till vårt. Mor satt i sin vävstol och jag satt på soffan och spolade. – Mor vävde hele vintern vad vi behövde. Mor hade tjockt, långt, mörkt hår. Juden gick fram och tog henne i håret och ville köpa det. Men mor skrek till. Jag upp och tog en eldgaffel och slog honom i huvudet med. Då sprang juden ut, och mor kas- tade hans låda efter honom och satte för träknarveln på dörren. Mor var inte mer än 40 år då. Men av många andra tog judarna håret och gav en huvud- duk i stället. Dalkullor kom också och köpte hår, som de tillverkade klockkedjor av. Nej, inga mera minns jag. Vi hade en gammal soldat Kanon. Han hade varit med / i dansktyska kriget vid Dybböl. Han hade en utpost. Det kom en österrikisk kavallertrupp. Han fick en stock på en kär- ra och drog upp den på en jordkulle och siktade. De vän- de. Det fick han Danebrogen för. Hans ene son och flera från Vånga var uppe i Dalarna och byggde järväg. Där blev han bekant med en dalflicka, som blev med barn. Ett år efter kom flickan till hans hem i Vånga med barnet i en kont på ryggen och hon stannade och gifte sig med pojken. Sedan blev han soldat Ågren.