Transkriberad uppteckning

Skallgång på varg förekom. Inte i min tid, för då var vargarna försvunna. Gammalt folk hörde jag tala om, att de hade varit med om vargskall. Då skulle alla i bya- laget vara med. Kvinnfolken var med också. Så bildade de kedja och gick långt inåt skogarna och drev undan vargarna. De som var ägare av skjutvapen hade dessa med sig. Somliga hade inte annat än störar. När de gick fram så förde de ett förskräckligt väsen, höjta och skrek och slog på stekpannor. Det var meningen att vargarna skulle bli så rädda, att de inte kom tillbaka. Det var på våren, innan krea- turen släpptes ut på bete. I andtiden var det vanligt att grannar hjälpte var- andra. De lånade varandras hästar, hjälpte varandra att köra gödsel, ved och andra körslor. Vid trösken gjorde / de byte och hjälpte varandra. I slåttern gick de ihop och slog. Det var mycket vanligt i min barndom att de hjälpte varandra. Det hettes mest, att de gjorde byte. Det var aldrig så noga med betalning byfol- ket emellan. De gjorde varandra tjänster ändå. Gifte förekom med folk utom socknen. Det var många, som gick till grannsocknarna och friade och fick sin hustru därifrån. Ex. Karlskoga, Bjurtjärn. Folk var på marknaderna i Kristinehamn och Karl- skoga. I Nysund hörde jag inte talas om att det hade varit någon marknadsplats. Någon alldeles särskild plats som ungdom eller äldre samlade sig på vet jag inte. Det kunde vara både här och där. Socknen är stor, så de hade mer än en plats att samlas på. Det var fattigrotar, skolrotar, husförhörsrotar, ###rotar. Var fattigrote hade sina rotehjon att för- sörja. De gick på rote från den ene till den andre. Gården eller byn var ett kalaslag. Om det var bröl- lop eller begravning i gården, så bjöds alla i går- den. Ungdom från samma by eller gård höll gärna / ihop utåt andra gårdar. Vid behov kunde flera gårdars ungdom vara med. Inte förrän skägget började sticka fram på pojken, var han något värd i de äldre pojkarnas sällskap. Fullpantad dräng blev han inte förrän vid tjugu år. När han ha- de mönstrat, så var han mantalsdräng. Då var han något att räkna med. Jag minns inte att det fanns några oskiftade eller outflyttade byar kvar. När storskiftet var, så revs det gamla sönder. Förut hade bönderna haft teg om teg. Då började alla i byn andtiderna på en gång. Det hörde jag talas om. Jag minns det inte själv. andra. De lånade varandre hästar, hjälpte varandra att köra gödsel, ved och andra bördor. Vid