Transkriberad uppteckning

Det var en gång en björn som var i villande skogen men så tänkte han att så fort som det blir höst och kallt, så skall jag att taga mig någon präktig villa i sko- gen här. Då kom han till en stor lada. Det var en bonde som rådde om den och björnen han bröt sig in i ladan men när han kom inn, fick han se en stor höstack och i denna bökade han sig ned. Ty där skulle han taga sin vinterbonad. Han låg där mycket länge men till sist fick han höra en som var utanför och ramlade på. Tilll sist kom han inn med en stor gafel och började på att böka i höet. Utanför hade han en häst och en stor släde, ty nu var vintern inne och han var där för att hämta hö. Och rätt som han räflade i höet stack han björnen i ryggen med sin högafel och björnen satte i fullt hopp ut genom gluggen och inn i skrindan som stod utanför. Hästen som stod u- tanför och ej visste av någonting satte av i fullt sken. Först kom dom ut på en väg där mötte de en gumma. Hon hälsade men björnen han kunde ingenting göra utan han hade fullt göra att hålla sig fast, sen mötte de en gammal gubbe. Han frågade har ni sett någon gumma. Nej svarade björnen. Sedan vek hästen av och skrindan skälpte omkull då fick björnen ligga i släp över en kilometer sedan hängde björnen sig fast och då sprang hästen rakt emot en stor vägg ty nu var hästen hemma. Men nu satt björnen i och höll i tömmarna. Då kom gumman ut och skrek med full hals "stanna far" ser du inte att du är hemma. Men hästen sprang lika ändå till sist var hästen inna i stallet ty dörren stod öp- pen och då stannade skrindan utanför ty hon kom ej inn och då satt björnen i sådan spänning av farten så när skrin- dan stannade flög björnen ur och slog tenningen mot skrindan vid dörren så att skallen sprack och björnen dog. Då fick bonden ett präktigt skinn ty nu var han hemma och allt var glädje liv och lust.