Transkriberad uppteckning

37. Tomten var så vacker så det kan ej någon tänka sig. Ögonen var så klara och blanka och kinderna samt läpparna var så vackert röda och så de små fina händ= derna. Jag höll ögonen på den där fina pojken och smög mig för att väcka drängen, som var närmast och drän= gen återigen väckte Johannes, ell. husbonden. Så låg vi alla tre och tittade på den vackra pojken, men ingen av oss sade ett ord. Vi höll ögonen envist fästa= de på Tomten, (ty en sådan var det) men bäst som det var, var han försvunnen. Detta är rena sanningen, ty vi fick alla tre ligga länge och se på den vackra Tomten. Nog tror då jag, att det funnits Tomtar, de får sedan tro och säga vad de vilja, sade förtäljarinnan. Berättat av Enkan Johanna Jansson, född 1845 i Jäddsjöberget - Säfsnäs socken - (Dalarne). - Dog 1923. -