KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner 1925

Tomten en liten gubbe.

Transkriberad uppteckning

Bonden Johan Andersson Mattas, som dog år 1900 vid 74 års ålder, hade flere gånger i sin ungdom sett Reimars tomten, en liten gråklädd gubbe, gå till rian. Om foten hade han haft en vit trasa, och fastän han gick i gyttjan, var trasan likväl vit. Då han gick över ritröskeln hade han lyft liksom på ett tungt föremål.

Socken Borgå
Arkivinstitution Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tomten en liten gubbe.

Fler sägner från

Borgå,

Sjörået visar sig tacksamt.

En gång i början på 1800 talet var en lots från Pellinge Tallas på lotsning till Helsingfors och hade sin lotsbåt med sig efter skutan, som brukligt var den tiden. Efter fullgjord lotsning anträdde han hemfärden i sin båt, men som vädret var lugnt och töcknigt, tillsatte han inte seglet utan rodde. Kommen till Torra hästen (en holme på Fageröfjärd i Sibbo socken), satte han i land där för att vila. Han gick då ett stycke upp på land och lade sig på berget att sova, men ingen sömn kom. Efter en stund kom en mycket vacker kvinna till honom och begärde hans båt för att fara till Mjölön för att bada, hon hade nämligen en syster där. Då hon så enträget bad, gav han åt henne sin båt. Hon gick då till båten baklänges, så att han inte fick se hennes rygg, och satte sig att ro mot Mjölön, så att skummet stod om båten. Om en kort stund såg lotsen ingenting av båten. Han ångrade då, att han gett den, och satte sig ned på berget för att fundera över vad det riktigt kunde vara. När han så suttit och sett omkring sig en timme, såg han, att kvinnan kom tillbaka med båten, åter med samma fart som hon for, men denna gång skjutande (hopande) med årorna. Då hon kom till stranden, gick vår man emot henne. Hon steg ur båten med en ursäkt, att hon ingenting hade på sig att ge som ersättning för båten, och uppmanade honom att så snart som möjligt försöka komma hem, ty det skulle komma en svår storm. I gengäld för båten skulle han skjuta på samma resa två sälar. Han hade nämligen bössa med sig på färden. Och mycket riktigt, han fick med sin bössa två stora sälar och kom även välbärgad hem, för en storm uppstod, som inte varit i mannaminne.

1925 Läs sägen →
Borgå,

Bergtrollet skrämmer folk.

På Nyängsberget bor ett troll, som då det visar sig för människorna, alltid har skapnaden av en vit häst. Flerfaldiga gånger har det gett ljud ifrån sig eller visat sig. En gång var en mansperson och simmade ett stycke därifrån, vid Prästberget i Båtviken. Då hördes upp från Nyängsbötet ett ljud som av ett gråtande barn. Mannen gick då upp från sjön och klädde sig samt gick hem förbi Nyängsbötet, men intet barn syntes till. Samma gång skola även andra personer hört ljud från berget.

1925 Läs sägen →
Borgå,

Bergtrollet skrämmer folk.

En gång i medlet av 1800 talet var ett notlag från Söderby och drog not i fjärden på norra sidan om Pällinge. På kvällen lämnade de noten och båten i Båtviken och gingo hem därifrån. Ett ovanligt åskväder rådde den kvällen med täta blixtar, åskknallar och regn. Då de kommo till Bölet (en äng som ligger nära berget), gick där en vit häst på bete. Notanföraren, en gammal man från Brandts, visste genast, att det var trollet, som visade sig, då ingen vit häst fanns på ön, och sade: »Har du inte haft tid att gå i bete, förr änn vi sku kom jär förbi» (eller: »,Jaså di ha lämnat dej utan havre i kväll.») Då for hästen upp i berget, med en stark fart, och eld och gnistor slogo under hovarna. Några av notfolket, bland dem en kvinna, blevo så rädda, att de inte ville orka gå hem.

1925 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR