Transkriberad uppteckning

På en gård i Övermark vistades en tomte. Flere gånger hade han blivit sedd av gårdsfolket, alla betraktade honom som en gammal vän, och icke ens barnen voro rädda för honom. En afton återvände gårdens folk från utarbete; matsäcken och mjölkflaskan ställde de innanför dörren i dagligstugan, varefter de på nytt gingo ut, för att förrätta några mindre sysslor. I stugan fanns för tillfället blott en mindre flicka. När folket efter en stund återvände, berättade flickan, att tomten krupit fram ur språnget mellan väggen och spiselmuren. Han hade gått fram till mjölkflaskan, tagit den i handen och synat den från alla sidor. Flickan hade ej kunnat hålla sig tyst, utan ropat: »Nej se tomtegubben!» Då hade han skyndsamt lagt bort flaskan och krupit bakom muren. En afton företog sig dock tomten att skrämma barnen. De större av dessa sovo i en kammare på vinden. En stund efter det de gått upp att lägga sig, hörde husbonden, som befann sig i stugan, häftiga skrik från vindskammaren. Han skyndade genast till barnen, som berättat, att tomten kommit fram till sängen, där de bullrat och lekt i stället för att sova. Han hade ställt sig framför dem och häftigt slagit ut med båda armarna. Den lilla mannen hade varit iklädd blå blus; mitt i hans panna satt ett stort öga. Efter den betan voro barnen så uppskrämda, att de ej längre vågade sova på vinden.