KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner 1915

Tomten sköter om eldningen.

Transkriberad uppteckning

I Bläsnäs rian skötte en tomte alltid om eldningen. Så en gång, då rian brann, såg man, hur tomten, en liten grå gubbe, sprang över backen och försvann.

Socken Pargas
Arkivinstitution Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tomten sköter om eldningen.

Fler sägner från

Pargas,

Jätten, som ämnar förstöra en kyrka, narras att vända om.

En Ramunder eller jätte kom och skulle kasta omkull Åbo-tornet. Han kom över land och hav, och så när han kom till en holme i Rimito, som kallas Kramp, började vattnet komma över stövelskaftet, fast han hade dem uppvikna. Så hade de ställt en gumma emot honom att ro med all världens utslitna åror och all världens utslitna skor. Så hade han frågat, hur långt det var till Åbo, och då hade hon sagt: »Håhå, de här årorna har jag alla rott sönder, och alla de här skorna har jag alla slitit, när jag kommit hit.» Jätten hade en sten i en pung och blev arg, då han hörde det där, och slängde bort den. Den föll ner nära Runsalo i Pungstensfjärden, och stenen kallas Pungstenen.

1915 Läs sägen →
Pargas,

Kyrkklocka skall upptagas med tre svarta oxar, med tvillingsoxar.

En kyrkklocka ligger i Jungfrusund, och den andra ringer därför: »Syster min ligger i Jungfrusund » Man försökte nog taga upp henne med ett par tvillingsoxar och hade redan fått henne till vattenytan, men så talade man, och hon for tillbaka i sjön.

1915 Läs sägen →
Pargas,

Skatten upptages, trots att skattsökaren har hemska upplevelser.

Min farmor såg en gång, när hon kom från kyrkan på Gunnarsmässidan en kista, som var öppen och full med pengar. De hade väska den tiden, som kallades rydikyl, (ridikyl) och där hade hon psalmbok och fällkniv. Hon tog fram kniven och kastade i, för då skulle inte draken ha makt att taga tillbaka skatten. Ett drakabo är alltid uppe någongång i året. Och nattetid, eller då det är skymt, brinner det alltid ett litet ljus, och så gjorde det då ock, för det var hösttiden och skymning, då folket kom ut från kyrkan. Då hon kastade kniven, förvandlades det till en svart hund, som skulle bita henne, men han hade inte makt till att bita henne. Han lagade henne så sjuk ändå, att hon måste taga sängen, när hon kom hem. Så sjuk blev hon, att hon spottade blod. Sedan gick husbondsfolket och se dit, när hon gav till känna, och då var kistan öppen. En del gåvo de till kyrkan, en del till de fattiga, och en del höll hon själv. Hennes föräldrar, bodde på Fagernäs. Detta hände för ett par hundra år.

1915 Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR
MIMER //