KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner 1917

Tomten ger till känna, då en ko kalvat.

Transkriberad uppteckning

En kvinna här i Fröjnäs vart en natt väckt av tomten, som ropade, att hon skulle stiga upp, för kuddan hade kalvat.

Socken Övermark
Arkivinstitution Svenska litteratursällskapet i Finland (SLS)
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Tomten ger till känna, då en ko kalvat.

Fler sägner från

Övermark,

Sjörået arbetar.

Vid stränderna av Storträsket på Valsåsen i Övermark har »träskgumman» ofta visat sig, i synnerhet i forna tider. Mest syntes hon vandra ensam, men någon enda gång har man sett henne åtföljd av sin man. Hennes klädedräkt växlade: än uppträdde hon i vardags-, än i helgdagsdräkt. Helgdagsdräkten var svart och översta kjolen endast två kvarter lång. Hennes anletsdrag voro mycket karaktäristiska: hon såg energisk och bestämd ut. Än sågs hon ända till midjan vada ut i träsket, sysselsatt med att resa en ny gärdesgård; än kunde man möta henne med yxa på axeln. Frågade man, vart hon skulle gå, svarade hon: »Bark-tyrve, barktyrve» (barka töre ved). Någon enda gång har »träskgumman» även setts åka i vagn.

Uppteckning Läs sägen →
Övermark,

»Själv bränd».

I början på 1800-talet var en gubbe från Nämpnäs ute att fiska på Grytskären mellan Nämpnäs och Norrnäs byar i Närpes. Så en kväll kokade han såd (fisksoppa). Som han höll på och kokade, så kom en fru in till honom och frågade, vad han hette och ville tillika, att han skulle komma och ligga med henne »Själv», svarade gubben henne. Då drog hon upp kläderna sina och började värma sig för elden, och med detsamma sade hon: »Vill du något i mitt spår!» »Vill du smaka mitt såd?» sade gubben och slog henne med sleven efter ändan. Som gubben hade slagit henne, så sprang hon ut och ropade: »Själv mig brände, själv mig brände!» Gubben vart lite rädd och vågade inte mera vara där, utan steg i båten och for över till andra landet. När gubben steg i båten, så kom en hel hop sjötroll upp och började kasta stenar på honom men råkade inte.

Uppteckning Läs sägen →
Övermark,

Träskgumman antastar en rovtjuv.

För tio å tolv år sedan förde en bondson från Valsberget hästen på bete. När han återvände från ängen och passerade en rovåker på östra stranden av träsket, ryckte han på skämt upp några rovor. Då han sedan fortsatte vägen, hörde han steg bakom sig. Han vände sig om och varseblev en gammal, krokryggig, mycket mörkhyad liten gumma, som gick efter honom. Ynglingen påskyndade sina steg, men huru fort han än gick, kom gumman honom närmare och närmare, tills hon slutligen nästan trampade honom på hälarna. Ynglingen började då springa, men den lilla gumman var lika flink och hängde honom fortfarande i hälarna. På detta sätt fortgick färden omkring en km, då ynglingen tröttnade och började med tömmarna slå efter den envisa gumman. Tre gånger slog han, men gumman väjde flinkt undan för slagen. Efter en stund lämnade gumman honom och försvann ned mot träsket. Ynglingen funderade, att »träskgumman» velat straffa honom, då han ryckt upp andras rovor. För fyrtio år sedan såg en bonde en söndagsförmiddag »träskgumman» sysselsatt med att reparera en gärdesgård, som ledde ned till träsket. Hon plockade bort gamla tallruskor, som voro satta i gärdesgården, och ersatte dem med gärdsel. När bonden jämte några andra samma dag på eftermiddagen gick för att beskåda gummans verk, stod gärdesgården i sitt gamla skick. Sent om höstarna har man även sett gumman avmeja det vissnande starrgräset på träskstränderna.

Uppteckning Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR