Transkriberad uppteckning

I min barndom bodde vi i ett stort tvåvånings hus, och där hade tomten sitt tillhåll i övre våningen. Man hade sett honom i kvinnlig skepnad med långt ljusgult hår. En gång, då folket var ute på åkern, sågo de henne stå i fönstret och kamma sig, men för det mesta var hon i farten om nätterna. I ett av rummen i övre våningen — övre våningen var uthyrd — bodde en man, som söp mycket och kom hem sent om kvällarna. På honom var tomten riktigt arg och bullrade där om nätterna, och en gång tog tomten en stenkopp från bordet och kastade i honom. Så bodde där en sjökapten, som också söp och var sträng med sitt husfolk. En gång var han ute på en resa och man visste inte, när han skulle komma hem, men bäst som det var en natt kom tomten och tog upp dörren och ropade: »Kapten kommer hem!» och dagen efter korn han också hem. Så en annan natt hörde husfolket, hur tomten vaggade och sjöng i ett av rummen, som då för tillfället stod tomt. Några dagar därefter inflyttade en kvinna, som hade tvillingar, de voro sjuka och gräto natt och dag. Flere andra gånger gav tomten till känna, när det skulle ombytas hyresfolk. Stundom sopade han och städade, men stundom bullrade han och var arg. Nu är stugan flyttad.