Transkriberad uppteckning

En julmorgon, då det skulle bära i väg till kyrkan, var det omöjligt att få hästarna att gå ett steg framåt, om man piskade dem eller talade vackert med dem. De bara stegrade sig och svettades, beteende sig alldeles som om de varit galna. Det var ett förskräckligt oväsen, och man funderade hit och dit, vad i all världen man skulle taga sig till. Men plötsligt kom någon att tänka på, om man möjligen hade glömt ått sätta fram brännvinssupen och pannkakan åt hustomten. Och mycket riktigt, det var detta man glömt att göra. Var det då underligt, att hästarna inte kunde förmås att röra sig, då man kunnat tillåta sig ett så oerhört slarv, att lämna tomten ensam hemma och inte ens ha bestått honom en hederlig julfrukost. Men tomten var ädelmodig. Knappt hade han fått vad honom tillkom, förrän man fick en härlig åkfärd till julottan.