Transkriberad uppteckning

Det var på ett ställe, som de hade tomte i rian. Den hade nu släpat dit allting till den rian, och de hade fått av honom så mycket egendomar, att de inte mera ville ha något, och inte skulle de idas föda honom mer heller. Då började de fundera, hur de skulle bliva av med honom. Sedan kom det en resande, som hade en björn att visa. Där så satte de björnen i rian till natten. Mitt i natten kom tomten hemsläpande med en skinka och kastade den in genom dörren. Så började björnen äta. Där så trodde tomten, att det skulle vara bonden, som var i rian. Han for in i rian efter och skulle ta skinkan. Men det blev krig av, och tomten måste ge tappt, han var rädd, att björnen skulle äta upp honom. De togos där, så att rikankorna allt hade brustit, och allt hade velat gå sönder. Tomten vågade inte på längre tid gå dit, och när han träffade pigan vid sjöstranden, som hon stod och tvättade byke, så frågade han, om de hade den gamla katten i rian än. Då sade hon, att inte lägga de den katten bort aldrig mer, och så vågade inte tomten fara dit, och så sluppo de honom.