Transkriberad uppteckning

Det var en dräng, som var och kolade, och så fick han skogsjungfrun till kamrat åt sig, och hon var så vänlig emot honom, och inte slapp han henne. Men så fick han höra, att man skulle skjuta med en silverkula, så skulle hon dö, och han skaffade sig en sådan. En dag när hon igen var så grymt efter honom, sköt han silverkulan i bröstet på henne. När hon nu sedan låg där stjälpandes på kolhögen, så bad hon i sin dödsvånda, att han skulle räcka handen åt henne, då de alltid hade varit så goda vänner. Men han räckte bösskolven åt henne, och den klämde hon alldeles ihop. Sedan blev det kvar av henne bara som en falskhög.