Transkriberad uppteckning

Det var en gång en flicka, som riktigt gärna ville gifta sig, så hon skulle ha tagit vem som helst. Sedan så kom ett sjörå som en annan människa och ville börja fria till henne. Flickan var strax färdig och lovade, att hon skulle taga det, men ville komma och skåda till hans hem. Sjörået lovade henne att komma. Då de kommo ned till sjöstranden, så sade det tolfte versen i psalmen 205 i gamla sv. psalmboken: »Här kan ingen bo, för här har ingen ro. Var taga hus åt kvällen? Gud läste den stund jag sjunker till grund, så stort äro mitt missfälle.» Som det hade sagt det där, så for det ned i vattnet, och hon blev stående att gråta på stranden.