KORPSKRIFTEN
...
Marknad
Logga in
Meny
Folktro & Sägner

Stenar burna eller slungade av jättar.

Transkriberad uppteckning

En jätte, som vid byggandet av Gamlakarleby kyrka, ej fick en sten att passa in i byggnaden, slungade den från kyrkbacken över älven till Mottis.

Socken (Gamla) Karleby
Arkivinstitution Institutet för språk och folkminnen
Licens Creative Commons (CC-BY)
Originalpost Visa på Isof Folke

Scannat arkivblad

Originaluppteckning nedskriven för hand under 1800- eller 1900-talet ur Isofs samlingar.

Öppna i full upplösning
Scannat arkivblad: Stenar burna eller slungade av jättar.

Fler sägner från

(Gamla) Karleby,

Den underbara skjortan.

En gång kom en fru ombord på ett skepp ute i havet och höll upp förklät och bad om lite salt. Sjöfolket svarade då: »Inte har vi rättighet att ge något salt, gå in till kapten.» Som hon bara ville ha i förklät sitt, så tyckte en av sjömännen: »Visst vågar vi full ge så mycket, som går i ett förkläde, och började lägga i, men där gick ovanligt mycket. Nog öste de någon tunna salt i, förrän det vart fullt. Då hon gick ned, så var det liksom trappor nerifrån skeppet åt sjöbottnen. För saltet, som hon fick, så gav hon en skjorta och sade: »Jag ska nu helst ge dig den här skjortan, men du får inte säga, av vem du har fått den, för då far den av med dig.» Sjömannen tog skjortan och hade den i två år, efter det han kom hem, och den var ovanligt grann med förgyllda bokstäver på, och aldrig nöttes den eller vart skarnig (smutsig). Då sjömannens käring gick på med honom, att han skulle säga, var han fått den, så sade han till slut, då två år hade gått, hur han hade bekommit den där skjortan, och då for den strax av med honom.

Uppteckning Läs sägen →
(Gamla) Karleby,

Rået erbjuder sin kärlek.

I Kunnarinsalo finnes ett högt berg, vilket vidskepelsen tillägger flere underverk. Så t. ex. skall där ofta visa sig en hop mamseller, och har det en gång hänt, att en av dem övertalat en förbifarande Kalviåbonde att skjutsa sig till och från staden, vilket han ock gjorde i okunnighet om hennes härkomst. Men i staden, där hon upphandlade åt sig ett och annat, såsom kaffe, socker m. m., observerade han först, att hon hade simhud emellan alla fingrarna, och började sedan misstänka saken. Likväl skjutsade han, efter avtal, henne åter hem. Men hemkommen, ville hon övertala honom att gifta sig med henne, och då skyndade han sig bort.

Uppteckning Läs sägen →
Utforska fler sägner & folktro
MIMER // Kunskapsassistent KLAR