Transkriberad uppteckning
En gång var en skeppare rest till Västerbotten. Där träffade han en lappflicka, som han gycklade med och tänkte bara ha henne till narr åt sig och sade, att han skulle gifta sig med henne. Hon och fadern hennes togo saken på allvar. Då skepparn sedan reste, och lappen såg, att det var bara narrverk, så sade han, att han skulle på en viss timme skjuta honom. Då skepparn kom till Stockholm, träffade han en annan lapp. Åt denne sade skepparn, att en lapp i Västerbotten tänker skjuta honom på en viss timme. Lappen i Stockholm gav skepparn då det rådet, att han skulle den timmen sitta i ett vattenkar, och som lappen skulle sikta på honom, skulle han sänka sig under vattnet. Skepparn gjorde, som han blev visad. Då den timmen kom, som lappen skulle skjuta honom, så hade skepparn redan vattenkaret färdigt och satt i vattnet. Lappen kom samma timme, som han hade sagt, för att skjuta honom. Då han siktade på skepparn, dykte denne under vattnet, och kulan gick miste. Skepparn sköt då tillbaka på lappen, fast han inte blev träffad. I karet på bottnet hittade de sedan en kula av blod.
