Transkriberad uppteckning

Den ene hette Pål och den andre hette Per, så dog Pål och på följande Nyårsnatt gjorde han besök i hemmet. Änkan låg vaken men Per sof. När det led något öfver midnatt så kom Pål in fast ytterdörren var stängd skred ljudlöst bort till broderns säng och betraktade honom en stund. Så sade han bror han sofver så gott. Jag skulle ha velat sagt honom att jag har det så gott, så gott, men jag vill inte väcka honom jag skall ändock gjöra ett märke, så han ser att jag varit här Derpå tog han ljuset ur staken och tände det i andra änden så lade han det tvärs över staken och lät det brinna i båda ändar deräfter gjick han baklänges mot dörren och försvann. Innan vi gå vidare så erinrar jag några sägner hur det gjick till när man malde mjöl till julen. Nästan hvar bonde hadde sin egen kvarn ty det fans godt om bäckar och i hvarje bäck bygdes så kallade Skvalpkvarnar Man trodde på skogsrår men äfven på Näcken eller som den här kallades Forsgubben, att den hadde sitt hemvist i alla bäckar och särskilt vid kvarnarna derför var det grannlaga när man skulle mala isynnerhet till jul. Hände det att jernbanden på stenarna stötte ihop så att det uppstod gnistor eller ibland slog eld i mjöldammet så var det genast forsgubben som varit med och spelade dem något spratt. För att blidka honom måste man skyndsamt kasta litet tobak i bäcken eller t.o.m. en skofvel mjöl. hvarje sådan kvarn hadde under sin gång sitt säregna läte beroende på fallets höjd samt på gnidningen rundt långjärnet så att det nästan lät som en talmaskin härom berättas att en som stulit havre skulle mala på en sådan kvarn, men för hvarje varv som kvarnen vände rundt uppstod det egendomliga lätet ä dä. dett. detta du. ä. dä dett detta du. gubben blef så förskräckt att han sprang ifrån kvarnen. en annan kvarn som kallades raggforskvarnen hadde ett läte som kunde tolkas som Se. såane Se såane läses som Se sådorna man kunde på den kvarnen mala endast gröpe Hvad Trettonde och Tjugonde dags Julseder beträffar så voro de så lika med hvad man brukar än i dag så derom är ingenting att anmärka annat än att man på trettondedagen inte numera agerar ljusbärare N.N.