Transkriberad uppteckning

Byggdehistoria Kung Karl den elfte var en gång ute ock reste genom landet ock på sin resa for han igenom socknen Walla. På den tiden bodde där en präst han var så nöjd ock glad ock tyckte att han inga bekymmer hadde alls därför hadde han hangt ut ett skollt på väggen ock på det stod skrivit här lever en man utan bekymmer. En dag red kungen förbi prästgården ock han stannade ock läste på skyltet ock kungen tängte då att har han inga bekymmer så skall jag försöka att satta honom i bekymmer. Derpå lät kungen kalla till sig presten ock sade till honom att han på en bestämd dag skulle komma upp till slottet ock svara på tre frågor kunde han inte svara på dem så skulle han mista sitt kall. Nu kan man tro att prästen fick bekymmer han viste icke hur han skulle bära sej åt för att slippa detta. Men så en dag kom klockaren upp till prästgården ock han frågade då vad det var som han gick ock sörjde över prästen talade då om för klockaren vad kungen hade sagt. Då sade klockaren det skall inte prästen gå ock grämma sej över utan skicka bara mej så skall det nog bli bra. Prästen blev förståss glad ock lovade giva klockaren en hederlig vedergälning om han kunde göra det. När den bestämda dagen var inne gick klockaren upp till kungen och förestälde sig vara presten ock kungen trodde att det var prästen som han talade vid. Den första frågan som kungen ställde till honom var. Kan ni säja mej hur långt det är mellan öster ock väster klockaren svarade följer ers mäjestät med solen gör ni resan på 24 timmar kungen blev nu häpen över detta svar ock tängte ge honom en ännu svårare fråga ock sade ock sade / hur mycket tycker du att jag är värd här jag sitter. klockaren svarade de sålde ju vår frälsare för 30 silverpenningar då är väl ers majestät värd 29 nu blev kungen riktigt förargad ock tängte nu ge honom en riktigt svår fråga ock sade kan du nu säja mej vad jag tänger här jag sitter. Jo svarade klockaren ers majestät tror att jag är prosten i valla men jag är den som brukar sitta ock trolla. Detta kunde ju inte kungen förneka att han tängte ock klockarn fick gå hem igen ock prästen fick ju behålla sitt kall ock presten gav klockaren bra betalt för besväret. av Ester Stenberg Stuveryr Ellenö