Transkriberad uppteckning

Nössemark, D. Jenny Andersson, Karlstad Kyrkan som sjönk. Om man följer stora landsvägen västerut från Nössemarks kyrka, går man förbi en sandås eller rättare en skogklädd höjd. Sägnen berättar om, att på denna höjd låg i forna tider en kyrka. Men folket levde i ogudaktighet och synd. Till och med prästen deltog i deras vilda liv. En dag tog så Guds tålamod slut, så att kyrkan sjönk ner i jorden. Själva platsen der kyrkan har stått, är aldeles slät och ligger högt med utsikt över sjön. Midt på kullen eller platsen är en djup håla med form av en kyrka med gavlarna i öst och väst. Hålan är nog cirka 15-20 meter lång, 10-12 meter bred och 4 meter djup. Det säges allmant att gastar och troll husera der om nätterna, och de finnas, som mitt på middagen sett spöken och döda när de gått förbi hålan den kallas Skams håla. Cirka 10 minuters väg / fins en gammal kyrkogård. Der kan man tydligt se gravarne och märken efter muren som varit omkring. Den gamla kyrkogåden säges var från den tiden när digerdöden gick. En av gravarna är så bred att det säges ligga 3 bröder i den. Kyrkogården ligger i en beteshage så det dröjer nog ej så länge forrän den är jämnad med jorden, som den inte blir på något sätt skyddad. Gården som den ligger i heter Nolby, och platsen der kyrkan sjönk heter Nolbymon. Karl XII stubbe. Vägen mellan Dals Ed och Fredrikshald är från början anlagd av Karl XII. Den vägen är mycket backig och krokig. I en backe som hetter Nykas- backen fans en stubba kvar mitt i körvägen. På denna stubbe hade Kung Karl trampat när han steg på hästen och skulle rida till Fredrikshald. Denna stubbe bevarades fast den låg mitt i landsvägen. Jag såg den senast 1906 men då var det inte mycket kvar, och nu är landsvägen ombyggd så nu är nog det minnet om hjälten borta. / Draken i Vindhammaren. Ett av de många skogbeväxta bärg som omger Stora Lee heter på ortsspåket Vinnhammar- kôl. Den är belägen långt från bebyggda gårdar och skjuter som en udde ut i sjön. Under de många krig som rasat emellan Sverige och Norge, bleve dessa gränstrakter svart hemsökta av plundrare. Folket i dessa trakter, som i sig själva voro fattiga bleve genom de ständiga krigen ändå mer utpinade i all synnerhet som "gytarne" (nosskarne) gingo över gränsen och togo allt som de kunde komma över av värde, mat kläder och boskap. Men folket kommo då överens om att gömma sina pänningar och värdesaker. Fördenskull samlades de så mycket som fans i den vägen och grävde med detta i den avlägsna av bergtroll bevakade Vinnhammaren. Men när kriget var slut och skatten skulle hämtas kunde den ej finnas. Den var i trollens våld. En stor grågul drake med stora starka vingar hemska klor och fiskstjärt, vakade över skatten. Om någon vågade sig ut att söka efter den, kom draken flyande så att elden stod som en sopkvast ur hans mun och ögon. Den som engång sett den fruktansvärda draken fick även en eller annan större motgång såsom att djur dogo eldsvåda utbröt eller någon i släkten / som dog, den kunde även visa sig före sjukdommar och nödår. Nu har så vitt jag vet inte draken varit synlig sendan 1904 före jul var den en gammal gumma som sade sig ha sett den komma från norska gränsen och styra kosan till sin skatt, för att måhända skydda den för norska annfall. En sägen om Kisteskär. I en vik av Stora Lee finns det ett litet skär som av befolkningen kallas Kisteskär, emedan det skall finnas en kista av guld vid dessena sida. Kistan är trollbunden, men kan dock tagas upp om man känner knepen och samhörigheten är god. Men det går dock ej för alla att få se kistan. Det skall vara 7 bröder, födda efter varandra (ingen syster får vara mellan dem) som en båt skall ro dit en torsdagsnatt vid nytändning. Men ingen får tala sedan de lagt från land då blir kistan synlig och kan upptagas Det var en gång sju bröder som försökte taga upp kistan och allting gick bra ända tills dess de fått den till båtkanten då fick den yngste se en tupp som hade katthuvud och då kunde han inte hålla sig utan sade: Å och då försvann kistan under hesa skratt i djupet, och har sedan dess inte varit synlig. / I ett bärg som kallas "Nolbyberga" fins det också en skatt, det säges vara myntat silver förvarat i en stor kopparkittel Då man en kväll går i dessa bärg kan man, rätt som man går, få se en gammal gumma sitta och vakta ett ljus Om man då är ute för att söka skatten skall man inte låtsa se gumman utan själv taga fram ett ljus och tända och sätta det vid en sten eller dulikt, och sätta sig ned och titta på ljuset. Gumman kommer då fram och frågar: Vad gör du här. svar. Jag vakar över min skatt! Vad gör du? hon svarar. Jag vaktar min skatt men min skatt är bättre än din, då skall man säga. Får jag se din skatt? hon svarar, ja, om jag får se på din. Gumman får se skatten men rynkar föraktfullt på näsan och säger. Ingenting mot min. Hon visar då berget öppnar sig en stor kittel med silvermynt. Då skall man kasta i en kniv av stål så blir skatten kvar, men då beror det på mod att ta den, för då visar sig de hemskaste varelser som försvar skatten. Ingen har kunnat taga den, hittills så att den fins kvar än i dag och här är lärdommen.