Transkriberad uppteckning

1/ Ett fattighjon, som bodde på Klädesholmen, var litet egen, så hon släppte knappt in grannarna. När hon var död, kom hon till Ola Hansson och sade till om det. Han gick då dit, och fann att det var sannt. 2/ På Vanholmen och Stallen var förr gastar. En man kom roende där förbi och fick ett spöke*) i båten. Det var så tungt, att båten höll på att sjunka. Spöket befallde honom att ro till Stallen, / det var nog en som var stensatt där; vi bruka breda tång över och kasta sten över iland- drivna lik; det kalla vi för "russer" /. Då de kom fram till Stal- len blev där ett fasligt slagsmål, och han kunde inte komma därifrån med båten. Spöket, som hade flera kamrater på Vanholmen, ropade till dessa: "Ska jä gasse han mer?" - "ja", svarade det från Vanholmen. Efter en stund frågade spöket detsamma igen, och nu svarades det från Vanholmen: "Nä, no har han fått nog". Så fick fiskaren ro spöket tillbaka till Van- holmen, och först sedan kunde han ro vart han ville. Detta var i berätta- rens fars tid. 3/ Berättarens far och farbror stodo och sågo på en vrakstump, som de tänkte använda till bränsle. Då kom där en och slog till lampan, så lam- pan trilla ner. 4/ I berättarens hus spökade det så att mor hans måtte gå bort till sin svägerska ibland. Rätt som hon satt kunde de kasta ikring alla vedträna på loftet. Spökeriet i det huset tog inte slut förr än 1856; då vände de huset så det kom att stå i kors mot sin förutvarande riktning. Anledningen till spökeriet var troligen att en besättning blivit lagd på platsen. Då berättaren skulle bygga veranda, fann man vid grund- grävningen ben efter människor. *) Det är möjligt att berättaren använde termen gast; minns ej så säkert vilket - Uppteckn:s anm.