Transkriberad uppteckning

Från vaggan till grafven Folktro i vestra Wermlands finnbygd under 1700 talet en tro som satt qvar under hela 1800 talet och delvis ännu finnes gamla som oafvisligt tror på tillvaron av onda makter som härska på det osynliga området. En kvinna bör redan under hafvandeskapet iakttaga all möjlig försiktighet för det första att hon icke blir skrämd ty då får fostret lyte t ex om modren skrämmes av eldsvåda och i detsamma vidrör sin kropp på något ställe med ena handen så får fostret en röd fläck liknande en hand på samma ställe på kroppen der modren vidrörde sin egen kropp o.s.v. Det hände har för cirka 40 år sedan en Jan Jansson på Linastorp en ivrig jägare, då han en gång kom hem efter att ha skutit en hare helt oförmodat slängde haren framför sig in i rummet hans hustru Kattarina som för tillfället var hafvande blef skrämd och tog med handen öfver ansiktet hvilket hadde till följd att barnet som blef dödfött hadde ett ansikte som i det närmaste liknade harens. Wid ett barns födsel var de mer än eljest farligt att vara oförsiktig. När det nyfödda barnet skulle badas skulle vigselringen först läggas i vatten jämte glödande kol. äfven fick man akta sig för att inte gå emellan elden och barnet så att det föll skugga på det innan det blef döpt ty då ägde trollen makt att byta bort barnet harav ordet bortbyting om barnet fick nattskrik skulle man offra. Det gjick så till att man tog en vedbrand ur spiseln samt gjick ut och slängde den öfver venstra axeln och icke såg efter hvart den for utan gjick hastigt in. Om barnet fick kvisslor eller små bölder så hette det att det var kistnaglar eller nitar. Då skulle barnet stoppas ned i en kista och att någon icke slägting skulle sätta sig på låcket och äta upp en smörgås / Hjelpte icke förutnämnda botmedel så var det icke kistnaglar barnet led utaf utan då var det Kyrknaglar då fick man lof gå upp till Kyrkklockorna och hämta smörja och ingnida barnet med eller taga den klut som barnet hadde närmast kroppen samt draga densamma igenom handtaget på Kyrknyckeln. Mycket mer vore att anteckna om barnets spädaste ålder om huru man trollade bort alla möjliga sjukdomar men sedan befattar sig traditionen så litet med uppväxtåldern tilldess barnen blefvo så stora att de orkade gå vall i skogen Då är det kreaturen och fåren som ägnas den största omsorgen med afseende på åkåmmor och botmedel Wi finna här att gossarna gå klädda i kjortel tilldess dem fylt 18 år. sällan hände då att flickorna gjingo vall beroende på att skogarna vimlade av vilda djur isynnerhet vargarna voro talrika Men det fans äfven de som trollade bort odjuren Det var en gubbe i Lekvatten socken som mot ersättning av en ko trollade bort varg och kunde äfven bestämma ett visst område som vargen ej fick gå öfver Detta skedde för omkring 60 år sedan och märkligt nog så har ej varg sedan dess varit synlig söder om Finnskoga församling Ungdomen var mycket begifven på dans och lekar hur det hänger samman så voro lekarna de samma här som t. e.x. i Småland skära skära hafre ordagrant såväl som Bocken den ja gav dig den har du får du någon annan så tar du (Se gammal ringlek i Småland.) Danslåtarna voro företrädesvis Pålka och vals äfvensom att dansa på strå vhilket gjick så till att man lade 2 st råghalmstrå i kors och dansade i rutorna utan att stöta stråna / Ungdomen åtnjöt ej någon skolbildning utöfver hvad dem fick lära i hemmet dock för att dem skulle få gifta sig måste dem undergå förhör hos Prästen vhilket inskränkte sig till att höra om de kunde läsa Fader vår, och välsignelsen så äfven för att få åtnjuta Sakramenten. vid nattvardsgång användes en särskijt mössa för kvinnorna hvilken satt hårt efter hufvudet och var framtill kantad men en vit spets. Ett vanligt brölopp skulle vara i flera dagar dock voro cermonierna olika i förhållande till råd och lägenhet Bröllopsgästerna förde med sig matkorgar Presenter åt bruden bestod mest av kontanter dock fick hon ej allt på en gång utan så där en tolfskilling i taget för vhilket gifvaren erhöll ur bruden egen hand en sup. samt rätt att dansa nästa dans med bruden. En brud skulle bära krona på hufvudet under vigseln den skulle vara av något grönt myrten eller krösris. Var bruden i hafvande tillstånd skulle hon hafva slöjja Dessutom skulle det vara bra om hon hadde några silfverslantar i strumporna ty då skulle hon aldrig behöfva sakna pengar sak samma om hon sydde in silfvermynt i bältet. Skulle bruden efter brölloppet öfvertaga Matmorsväldet öfverlemnades åt henne nyckelpigan en av brons gjuten ptalla i form av ett hjerta rikt ornamenterad med en hake att häkta på bältet samt i nedre hörnet en fjäderring för nycklarna En för ändamålet särskiljt lejd fiolspelman skulle äfven följa med och spela brudmars i kyrkan om vigseln förrättades der för öfvrigt skulle han sköta om musiken så länge bröloppet varade / För att under den dagliga tillvaron fullt kunna trygga sig för onda makter och anslag borde enhvar kunna trolla något såsom det kallades att bevara sig sjelf och sitt. d.v.s. sina tillhörigheter skulle man ut på resa och den förste man mötte var en karl ansåg det för ett gott tecken mötte man deremot en kvinna ett dåligt tecken och borde man då spotta i alla fyra väderstrecken innan man fortsatte Detsamma gälde om man mötte en katt men om man mötte en hund ansågs bringa lycka vissa personer ägde förmåga att förutsäga dödsfall dels genom iakttagelser dels genom syner eller uppenbarelser eller drömmar om t.e.x. skatorna skrattade i närheten av en gård vid midnatt var ett säkert märke att någon skulle dö. äfvenså om man passerade ett ställe nattetid och fick se en hvit häst stå utanför ett av fönstren och drömde man såg en likprosession så skulle någon dö inom slägten om en uggla skrek nattetid i närheten av bostad skulle någon dö. Om någon människa hadde svårt att dö trodde man att den hadde hemligt brott på sitt samvete eller att han eller hon begått falsk ed när en död skulle tvättas ansågs vattnet man begagnat vara utmärkt medel mot klåda // om man tog en smula av svepan och satte öfver sängen der man sof skulle ej nattmaran rida detsamma gällde kreaturen hvilka man äfven trodde vara besvärad av maran genom att sticka en bit svepa öfver kon i båset skulle kon vara fredad Undertecknad har sjelf varit vittne till sådant experiment av en gammal gumma när jag sporde henne hvarför hon gjorde så svarade hon att det inte var någon trolldom men nog för att det gjör mån lell sa hon / När någon som snickrar en likkista hör att det smäller ofta och kraftigt i kistan så vet han att den som skall ligga i kistan har dött osaligt. Det var en sed att nedlägga något i kistan i synnerhet litet penningar äfven andra föremål som den döde i lifstiden haft kärt ofta lades dit en flaska brännvin en dödgräfvare Bergelin i Gräsmark berättade att han rätt ofta fann en kvartersbutelj brännvin som han ej höll sig för god att förtära han påstod t.o.m. att det var bättre ju längre det legat i jorden det berättades i min ungdom om en i Brunskogs socken som sjelf på dödsbädden begärde att få med sig i kistan en brännvinsflaska och en kortlek En begrafning skulle firas lika storartat som ett bröllop man brukade äfven då ta matkorgar med sig graföl skulle hållas på en söndag då t.e.x. de långväga gästerna anlände på lördags e.m. och skulle alla gästerna samlas äfven på måndag av maträtter var kött och fläsk och korf kålrot potatis hufvudrätt samt ärt a kålsoppa efterrätt. såsom kaffe och dopp kände man ej till men hembrygd dricka samt äfven starkvaror var så gott som oundviklig vid avfärden från sorgehuset lästes något samt sjöngs en psalm vid hvarje ställe som passerades intill dess man farit halfva vägen sjöngs en psalmvers från de flesta trakter hadde man så dålig väg att man måste begagna släpor det var stänger hvilka man fäste vid alringarne på selen med toppändan på släp hvarpå man band kistan när man kom fram till kyrkogården bars liket på härför särskildt gjorda bårar som hadde fyra ben att stå på. De efter vägen boende som ville hedra den aflidna dekorerade vägen der liktåget skulle färdas med hackat granris / Stundan ströddes granriset i form av ett kors äfven skulle granruskor sättas upp på hvardera sidan dörren till sorgehuset hvilket är bruket än i dag om det var en sjelfspilling skulle ingen ståt föras ej heller läsas eller sjungas de som voro närvarande skulle sjelf läsa ett tyst Fader vår. icke heller fick en sådan föras igenom Kyrkgårdsporten utan skulle lyftas öfver muren samt nedsänkas på härför särskiljt afsedd plats längre tillbaka i tiden fick icke sådana gräfvas ned på kyrkogården utan gräfdes ned utan sermonier ute i skogen en sådan graf finnes i håkhögda Mangskogs socken hans namn var Söderlund han skulle ha mördat samtliga i familjen och sig sjelf med en yxa det går en sägen att det lyser eld från hans graf nattetid. Att det ofta spökar efter aflidna hör man så ofta dock inskränker man sig numera till att man hör föremål vidröras eller att man hör fotsteg Att man förr som nu prydde grafvarna med blommor och grafvårdar ansågs troligen som en kjär plikt alt efter råd och lägenhet Dock sorgligt nog har man på Gräsmarks kyrkogård farit allt för hårdhänt fram och sopat undan de äldre grafvårdarna de kunde ha stöttats upp som stod lutande och färger kunde ha friskats upp. vård och ans kunde ha kostats på de gamla grafvarna de ynre släktena har kunnat pryda den nya kyrkogården efter behag Nils Nyman Sa. Ängen Gräsmark