Transkriberad uppteckning

Då jag var 17 år var jag med på en tröska på grann- gården. Det var tredjedag jul. Det berättades då för oss att nissarna tröskat hela julnatten, vilket de hört, ehuru ej tröskverket flyttats dit förrän på tredjedagen av oss. Viu höll på en stund efter solnedgången. Plötsligt bröts vandringsbommen av. En ny blev ditsatt istället. Detta upprepades tre gånger. Husbond gav då order att vi skulle harpe den havren, som tröskats. Själv gick han upp i ladan och började bära undan halm. Han komm snart ner och sade till att arbetet skulle vara slut för dagen. Vi tänkte ej på varför han än- drat sig så fort utan var glada för att vi ej behövde göra mera ty, harpe 10 tunnor havre efter att ha gjort ett dagsverke är ej något nöje. Några dagar därefter berättade husbond, som vi tröskat hos att han sett tre nissar i ladan. / De bar halmen tillbaka så fort som han bar. Han förtsod då att nissarna ej ville de skulle arbeta mera och att det var härför bommarna brutits.