Transkriberad uppteckning

Dagen före julafton skulle allting vara färdigt, golvena skurade och beströdda med råghalm, som skulle bortagas på julaftonen, kopparn putsad och maltdrickan färdig. Bröbaket kunde räcka 3-4 dagar för det skulle räcka till tjugonde-helgen, som är den 13 januari. På julafton skulle en så stor köttgryta kokas att den även skulle räcka för juldagen. Till kvällsmaten, som spisades kl. 7 utdela- des bl. a. en gås, som var bredd på vanlig kaka med ett lager med smör och ett med vassle. Var och en skulle spara sin gås till på annandag-jul till frukost. Under bordet skulle "slekan" stå till kossorna. Den var beredd utav mjöl, salt och malt, och skulle utdelas till kossorna på julafton. Därjämte skulle de ha var- sin havrenek. Alla skulle på julafton i säng tidigt för att hinna upp riktigt tidigt i ottan. Julgran be- gagnades aldrig. På juldagen steg man upp kl. ½ 4 eller så. Ljusena tändes vid 5-tiden. Man reste allmänt till kyrkan. Ofta brukade fotgängare att bära ett s.k. stickljus. Det bestod av fina långa stickor som hop- buntade antändes och bars i handen på vägen till kyrkan. Kl. 11 ungefär var man hemma från kyrkan. Då skulle middagen vara färdig. På bordet stodo bl.a. drickstoppet, julosten och brännvins-kannan. Smör begagnades ej. På juldagen fick man ej besöka någon. Man skulle på juldagen vara i största möjli- ga lugn och stillhet. Alla husliga göromål skulle vara undanstöka så väl som möjligt. Hackat granris, som ströddes på golvet på julafton skulle på juldags- morgonen borttagas för att återigen beströ med nytt granris och vara riktigt fint till dess att kyrk- / folket kom hem. På 3- eller 4-dedag-jul kunde man börja med s.k. julkalas. Det var då frågan om att kunna äta så mycket som möjligt. Desto större ostskivorna och korvbitarna voro, desto bättre. – Nyårshelgen hölls mycket mera hög- tidlig än den hålles nu. Alla skulle man till kyrkan på nyårsdagen. Vid 20-de-helgen voro de mesta jul- kalasena. Man skulle då köra ut julen. Till "Vårfru- kvällen, kokades alltid en god välling. Till den ut- delades gåsar, lika dem som utdelades på julkvällen. Påskhelgen var också till stök för alla husmödrar. På Långfredagsmorgonen skulle man ha stryk. På påsk- kvällen skulle man ha påskbrev, och så skulle man själv kasta påskbrev. De brukade ofta vara mycket utstyrda och granna. Det hände om det var någon riktigt god vän som skulle ha det att man gjorde sopa, raka o.s.v. av silke och sände i kuvert. – På Kristi- Himmelsfärdsdag skulle alla flickor i kyrkan. De skulle vara ljusklädda och kallades Kr.-Himmels- färdsjäntor. – På midsommarafton skulle allting prydas med löv och blommor. Kring dörröppningarna flätades kedjor av björklöv. Golvet beströddes med stort, fint asplöv. Omkring klockor och tavlor hängdes kransar av blomster som togs från vallarna. Över grind- arna restes en äreport flätad av björklöv. Tidigt på mor- gonen försökte man att vara den förste att plocka liljekonvaljer, som också skulle användas till att pryda klockor och tavlor. – Till höstmarknaden skulle det stökas lika mycket, som till julen. All skörd skulle vara inne. De som då bodde långt från marknadsplatsen / fick vanligen fara 2-3 dagar i förväg, och övernatta hos någon bekant, som bodde närmare. Man skulle till marknaden ha med sig mycket mat. Ost, limpa, korv och hemgjort brännvin. Alla bekanta skulle då bjudas med till kärran eller trillan där serveringen skedde. – Det gick sägner om att det skulle finnas s.k. pukharar. Var det något hus man önskade olycka över skulle man släppa en sådan där. Den bestod av slitna diskborstar och stickflisor. Det fanns bara en och annan som kunde skjuta sådana. De sprungo oerhört fort, och det fordrades stor skicklighet i att kun- na skjuta sådana. Det fanns också någonting som kalla- des för "pukdynga". Den satte sig oftast på ladugårds- väggarna och på stubbar i skogen. Till storleken var den ungefär som 1 ägg och var aldeles gul till färgen. Om man vidrörde den så rann det som tjock råmjölk ur densamma. – I ladugården brukade man göra kors över korna för att bevara dem för trolldom. Ofta lät man tjärstryka hela kor. Elin Olsson. P.S. Detta är mig berättat från min farmor, som är 83 år gammal. Allt hade väl kanske inte varit värt att nedskrivas. Hon har aldrig kunnat skriva och hen- nes skolgång varade i 23 veckor. Som skrivpapper och skrivpenna begagnades sandbänkar med träpinnar. En son till henne har gått till fots till Sundsvall. Händelserna äro hämtade från Brotstorp i Sunne socken. Om det vore någonting jag kunde stå till tjänst med, så vill jag så gärna. Högaktningsfullt Elin Olsson