Transkriberad uppteckning

Bergfolk Per Englund De voro av samma mystiska väsen som tomtarna. Men de voro större och liknade mera vanligt folk. På deras sed, sätt och språk kunde man dock skilja dem från annat folk. De hava namn efter olika vistelseort: Bergfolk, skogsrå och sjörå, men de senare avika dock mera från likheten med vanligt folk. Bergfolket idkar boskaps- skötsel. Deras kor äro vita. Om man får se en sådan skall man kasta en kniv över henne så får man den i sitt våld. Då en valljänta gick ensam i skogen fick hon höra ett väldigt skrål av bjällor (=skällor) och i det- samma fick hon se en hel hjord av alla slags husdjur men så med ens voro de borta som en syn. Men bjällorna hör- des en lång stund efteråt. En säterkulla fick besök av en bergkvinna, som ville låna fjôckerdôcka hennes (=kärn käppen). Hon visste inte vad ordet betydde men bergkvinnan fick ta själv vad hon behövde. När bergkvinnan lämnade till / baka kärnkäppen var det smör på klon. En ko kom bort i en gård. Man letade efter hen- ne en hel månad utan att lyckas. Till slut kom hon hem själv och var alldeles sjövåt av svett. Hon hade varit hos bergfolket. Berghunden skällde tre ggr efter varann likt en hund men den tredje skällningen var bara halv – – -. Kolare hava ofta sett bergtrollen De som hade deras gunst hade mycken nytta därav. Åt en kolare passade de milan och väckte honom gm tillrop. En gång började det brinna vid foten av milan då gick bergfolket in i kojan och ropade: Opp Per, opp Per, mila brinner opp mila brinner opp. Men han var så trött och tänkte det är väl inte så brått nu. När de ropat tre ggr utan att han rört på sig fattades* han av en osynlig hand i kragen och en där rocken slutar och kastades ut ur kojan. I sista stund lyckades han rädda milan. Ifrågavarande person hade mycket sällskap av bergfolket de voro med när han kokte köttet och vände på köttbitarna / Bergfolk (forts.) Per Englund En bonde hörde hur bergfolket ropade: "Ko byt, ko byt, sex getter och en sprônn (=bock) sex getter och en sprônn!" Då han inte fick någon fred för dem sade han till slut: "Tag då! Nästa morgon var den bästa kon borta. En bergkvinna ropade i skogen åt en jägare Vetterstrand: Du Vetterstrand (uttalas med stark dragning åt å) du Vetterstrand, om du vänder dig om, ska du skjuta haren på språng Bergkvinnan älskade V. och ville gifta sig med honom "men det gick naturligtvis inte ann" och han lät sig ej förledas. Skogsråa Per Englund Ett par personer från Utterbyn i Fryksände voro en höst ute på fjärranjakt (tjäder-) och gingo vilse i skogen de måste alltså övernatta i det fria och gjorde upp en eld och redde sig en granrisbädd. När de legat en stund kom ett grant fröken ur skogen. Hon ställde sig vid el- den och värmde sig och de hörde tydligt hur hon huttrade av köld. Hon såg mycket bra ut men då hon vände sig om för / att gå stack en svans fram under kjolen. "Jag har aldrig trott på nått skrock men jag måste tro, då jag själv sett. Tänk vilken väderlek det blev sedan, det snö- ade och slakade så jag har aldrig sett på värre." Näcken Allmän föreställning Näcken lever i vattnet och för honom måste de som bada* och färdas på sjöar och floder taga sig i akt. När man badade stack man en kniv i stranden och ro- pade: "Ho haggla, ho haggla!" Så långt som ropet hördes hade näcken ingen makt. Att "binda näcken" tillgår så att man kastar en sten högt i luften så att den lod- rät faller ner och träffar vattenytan utan att det plum- sar. En till Eda inflyttad småländska har berättat mig att i hennes hembygd lever tron på bäckahästar, d.v.s. näcken kan förvandla sig till en häst. "Två småpojkar fingo se en stor vacker vit häst. Den äldre satte sig upp på hans rygg för att rida och ville att den yngre skulle sitta upp men den lille svarade: "Ja näcker inte." (räcker ej) Då försvann näcken.