Transkriberad uppteckning

1) En dräng låg i skogen och kolade, så en kväll får han besök av, som han trodde, sin fästmö. Då han och "fästmön" sällskapat i kojan en längre stund skulle hon gå hem, men då drän- gen såg henne gå ut i dörren, såg han till sin häpnad att hon hade svans. Han förstod då att det var "skogaråa". Sedan hade hon honom i sitt våld. Han gick ofta till skogen för att möta henne. Till sist gick hon fram till gården där drängen bodde. En dag såg han henne och då var hon så stor så hon stod grensle över stugubyggningen med ett ben på vardera sidan. Drängen blev "kon- stig", men blev sedan botad för det. Så gifte han sig och sedan såg han aldrig mer "skogaråa" / 2) En annan kolare såg jämt och ständigt "skoga- råa" och han förstod att hon ville honom något fast hon icke tilltalade honom. Till sist tog han mod till sig och frågade vad hon ville. Då talade hon om att hon varit borta från sitt hemvist en tid och då hade det byggds järnväg medan, och den kunde hon ej gå över. Hon bad därför kolaren att han skulle bära henne över järnvägen så hon kunde komma till sin trakt igen. Detta gjorde han "och hon var ej tung att bära" hade han sagt. Kolaren hade en ovanlig tur med jakt och det troddes allmänt att det var belöning för tjänsten han gjort "skogaråå".