Transkriberad uppteckning

Det var en gång en jul för många år sedan som allesammans i en bondgård foro till julottan, utom en ung flicka och en hund, som blevo ensamma hemma. En stund efter det de hade farit till jul- ottan kommo några bergtroll, som bodde i ett berg strax intill gården, in i huset och sade till flick- an att hon var tvungen att följa med dem, ty det var en av dem som ville ha henne till brud, och så ville de med våld taga hen- ne med sig. Flickan blev till en / början mycket rädd, men det dröj- de ej så värst länge förrän hon be- sinnade sig och sade att hon gär- na skulle följa med dem, men att hon först ville kläda sig till brud, för det skulle ej dröja så länge. Detta gick de med på, och så gick hon in i det rummet där hunden var. För honom sökte hon nu klargöra hur det förhöll sig, och så bad hon honom springa till kyrkan och få hennes far att kom- ma hem med detsamma. Hunden, som var ovanligt klok tycktes förstå henne, och då hon öppna- de fönstret och släppte ut honom därigenom, så satte han genast i väg. Flickan började sedan att kläda sig, och för att vinna tid så gjorde hon detta så sakta som / möjligt. Hunden sprang till kyrkan och kom sig in i bänken där flickans fader hade satt sig, och på honom började han att sparka alldeles förtvivlat. Fadern förstod att det måste vara något galet fatt, och därför sade han till de andra att han måste taga den ena hästen och köra före hem, så fick de taga den andra och försöka åka efter den allesammans när de skulle hem. Han körde hem så fort han kunde, och då han kom hem och tittade in genom fönst- ret, så förstod han genast hur det var fatt, ty då fick han se ett troll inne i stugan. Han fick då skyndsamt tagit två stålbitar och lagt i kors över tröskeln, och då kunde de inte komma ut ur huset. / Det var på hög tid att han kom ty just förut hade trollen börjat att bliva otåliga, och sagt att hon måste följa med dem antingen hon var färdig eller inte. Nu kun- de de emellertid, som sagt, ej kom- ma ut, och därför måste de bör- ja att tigga och be bonden att han skulle släppa ut dem. Men det gjorde han först när de fått lovat honom att aldrig komma tillbaka till gården mer.