Transkriberad uppteckning

Omkring en halv mil från gränsen mellan Värmland och Närke, åt Finnerödjahållet till, finns en brant backe, kallad Stumperudsbacken. En liten bit ovan backens krön, något tiotal meter inne i skogen ligger en liten stuga där, enligt ryktet, omkring mitten av förra århundradet ett mord blivit begånget. Det lilla stället hade ej det bästa rykte och platsen var ett tillhåll för många av landsvägens vandrare. En dag hade ägaren till stugan i den lilla kyrkbyn träffat en av de dalkullor som ofta då för tiden vandrade omkring med sina varor. Han bjöd henne med hem och därifrån kom hon aldrig mera. Efter åtskilliga år kom en äldre man vägen fram för att söka efter sin försvunna dotter, som han dock aldrig återfann. Under många år talades om den försvunna dalkullan, att hon blivit mördad och i den mörkaste vrån i det lilla köket påstods det finnas blodfläckar som aldrig gingo att skura bort. Kullan själv skulle vandra omkring i den mörka skogen, det berättas om hästar som stannade på vägen, hejdade av någon för körsvennen osynlig varelse. Många vågade ej gå vägen fram efter mörkrets inbrott av fruktan för spökerierna. För omkring 50 år sen berättade en / person om hur han en kväll passerade förbi vägen som ledde till stugan. Där stod då en kvinna och i tanke att det var en bekant hälsade han med orden: "Står du här?" Men i detsamma försvann skepnaden. Den gamla stugan står ännu kvar, nu röd- målad, och med vita knutar. Den täta skogen är delvis nerhuggen, bilarnas strålkastare ha nog skrämt bort alla spöken och gåtan om hur dalkullan försvann kommer nog aldrig att bli löst. Men ännu drar nog mången ensam vandrare en suck av befrielse när han har Stumperudsbacken bakom sig. L.J.