Lilla Slågarps, Skåne
Ordspråk, ordstäv och talesätt.
"En karl står vid sitt ord och tiggaren vid sin påse". (Ett uttryck för
det allra djupaste förakt för den som inte håller ord).
"Främmad mat smakar bäst".
"Dä gör ingenting ja´ ä´ le´, di talar ändå väl om mig när jag´ blir död".
(Det var ett talesätt av min mormors syster, Elsa Olsdotter, f. 1801, d. 1882.
När jag började min skolgång i Malmö sjutton år senare, fick jag där höra,
att hon en gång tvingats att bjuda "sladderöl", ett bättre kalas för dem
hon hade förnärmat, när hon hade varit för skarp i mun).
"Di fattie talar aldrig om annat än föda å daglön", sa Elsa Olsdotter,
"å di rike talar bara om va´ di ärver å va´ di förvärvar".
"När krubban ä´ tom, bits hästarna".
"Den som går varda´ grann, får gå om söndan som han kan".
"Han ble´ som om di hade slaget han på munnen me´ en lort". ( --- när
en person blev överraskad och svarslös och skamsen).
/
"Den illa gör han far", sa´ Knös om den som hade stulit gåsen. (Knös var
en gammal tiggare, som gick omkring hos bönderna på Söderslätt till
slutet på 1880-talet, och drog sig fram med att spela enfaldig. Han
blev en gång oskyldigt misstänkt för att ha stulit en gås, men sade
endast helt lugnt: "Den illa gör han far".
"Att knäppa till en sup" brukaed sägas om att börja fel, då man skulle
knäppa en rad knappar, så att den sista knappen blev utan knapphål, el-
ler knapphålet utan knapp. Jag har aldrig hört hur uttrycket uppkommit,
eller dess närmare innebörd, men i Mölndal har jag hört att man brukade säga likadant i Västergötland.
"Att vara i dimman" brukade ofta sägas om en person som var så berusad,
att han såg lika dåligt som i en tjock dimma.
"Sätt en småländing på en klippa i havet så reder han sig", fick man så
ofta höra i Skåne. "Och sätt en västgöte bredvid, så lurar han honom",
sa´ Paul U. Bergström i Stockholm en gång då jag fällde yttrandet. Det
var i Nynäshamn år 1915, då jag tjänstgjorde som villastadsingeniör hos
Nynäs-bolagen. Till historien hör, att Direktör Bergström var själv väst-
göte.
/
"Att få ti bäste" var ett vanligt uttryck för att bli trakterad, när
man kom till en främmad gård eller annat ställe i något ärende, och
fick någon traktering.
Exempel på Knös´ talesätt, när han ville roa bönderna för att "få li-
te ti bäste": "Så va´ ja´ på ett stället i Mellan Grevie, där hade ja´
lappatäcke på mi, liasom di andra ögen". (där hade jag lappatäcke på
mig likasom de andra hästarna). - "Å så va´ ja´ på ett ställe i Östra
Grvie, där fick ja´ en romjöj (kaffe med rom i), den han hidde Ola Jin-
sen". ( --- han hette Ola Jönsson).
"Ja´ ä ente så gammal som ja´ ser räli ud ti". (Jag är inte så gammal
som ful). Det var ett vanligt uttryck bland fruntimmer, som kände sig
stötta, när någon till dem använde tilltalsordet I.
