Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsrå
Skogsråa kom till dem, när de låg vid kolmilan. Hon hade en lång svans som en hästesvans; så gick hon på sidan alltid. Hon hade fått makt med en karl, så han sprang ut till henne om nätterna. Hans käring gick ut i skogen och ropade: "Va ska jag göra? Jag har en tjur, som springer ifrån mej till andras kreatur." Då svarade skogsråa: "Ge'n salt å malt å sesslerot, dä ä tjurarnas bästa bot." Käringen gav sin karl de sakerna. Sen hade skogsråa ankat på, att hon lärt ut detta, för hon blev ju av med sin käraste.
Magi: att väcka kärlek
För att uppväcka kärlek hos en person av det andra könet, skall man ge vederbörande in ett avkok på mattlum- mer. Men det skall ske, så att den andre inte vet om det.
Labyrint
Inom Grundsunda sn men nära gränsen till Arnäs ligger en av de egendomliga, hittills oförklarade fornminnen, som fått namnet labyrinter. Läget kom närmare bestämmas så. Havet bildar här ett otal större och mindre vikar. Den sydligaste av de många vikarna inom Grundsunda – således den närmast Arnäsgränsen belägna kallas Stubbsandsviken. Nordöstra stranden av denna vik utgöres närmast ut mot havet av en blott ett fåtal meter hög, jämn bergplatå av rödaktig granit. På denna platå ligger labyrinten, vilken bär nam- net Jungfrudansen – av skäl som framgår av det nedan anförda. Jungfrudansen är av rätt betydlig storlek, men de särskilda stenarna, som bilda spiralerna äro jämförelsevis obetydliga. Det lever icke numera någon sägen bland bygdens folk om vare sig tiden för / labyrintens tillkomst eller ursprungliga ändamålet med densamma. Nu har den emellertid kommit att få ett visst ändamål: den tjänstgör som äktenskapsorakel för de unga flickorna. Hur långt tillbaka i tiden detta bruk sträcker sig, har jag ej kunnat utröna. De giftarlystna flickor, som komma i närheten av Jungfrudansen, pröva emellertid gärna sina krafter för att få svar på den stora frågan: Skall jag bli gift? Ty den ung- mö, som kan ”gå ut Jungfrudansen”, hon kommer att bli gift. Men då skall hon gå fram mellan de av stenarna markerade spiralerna hela vägen ända från ingången och in till kärnan och sedan samma kosa tillbaka. Tröttnar hon på den enformiga vandring- en och avbryter den och tar en genväg ut tvärsöver stenkretsarna, så blir hon aldrig gift heller. Denna bedrövliga följd inträffar också, om hon ej lyckas hålla ba- lansen utan vinglar till och tar ett sidosteg över den begränsande stenranden på endera sidan. Detta kan lätt inträffa, ty gången mellan två och två av de / jämnlöpande stenraderna är mycket smal.
Skogsväsen
Uppe i fjällbygden hände det en gång, att en stinta skulle gå ett ärende åt sin husbonde. Hon skulle bära hem ett fickur, som lånats. Det var nu blott till ett grannställe hon skulle gå, men det är långt till grannarna däruppe. Vägen gick över skogen. Där kom en karl och slog sig i sällskap med stintan. Han pratade om allt möjligt, så att flickan inte tänkte på att ge akt på vägen, och så förde han henne vilse. De gingo och gingo och till slut började stintan undra på, att hon aldrig kom fram dit hon skulle. Och trött blev hon. Slutligen stupade hon över en sten och föll. Då ropade hon till: ”Å, herre jesses, va illa ja gjord me.” Med detsamma blev främlingen borta på en gång. Men flickan höll på att aldrig hitta rätt väg igen.
Vittra
Vitera (######) hade sitt tillhåll i klynniga granar. Där bodde de i själva klynnan. Man skulle därför akta sig att kliva genom en sådan klynna (om den råkade sitta så långt ner att man kunde det), ty då fick man alltid någon sjukdom efteråt. Om en kvinna råkade sätta sig och kasta sitt vatten på ett ställe, där vitera hade sin väg (########), så fick hon utslag på låren. I Vike (by i Arnäs) fanns en tioårig pojke, Genberg hette han. En kväll kom han åkande mot hemmet. När han kom till backen, som sluttar upp mot Vike, såg han där en flock små, små getter. De sprungo in i en håla i snön, och ”dom försvann allihop in i hänn hule”. Det var vitergetter (##########).
Vittra
Tron på vittra är ännu levande i Arnäs. Ordet heter i socknens mål vitera (######). För blott ett par år sedan var det en pojke, som bestämt påstod, att han sett vitera i ruierna efter Alfredshems såg- verk. Det var något vitt, som rörde sig där. Pojken blev rädd och gömde sig. När andra sedan tvivlade på, att det hade varit vitera, förklarade han uttryckligen: ”Dä va vitera.” När lasarettet i Örnsköldsvik för ungefär tjugo år sedan blivit färdigt och tagits i bruk, utmärktes det av en ovan- ligt stor dödlighetsprocent, och bland folket ansågs det att ”komma på lasarettet” vara detsamma som att vara dödsdömd. Det på- stås, att samma förhållande äger rum än idag. Och det är ingenting underligt. Lasarettet är näm- ligen byggt tvärs över en vitera-väg. Det sker alltid olyckor / i ett sånt hus, otur och svårigheter medfölja. För vitera häm- nas för de inte får vara i fred. Det är också farligt, om man råkar falla på en sådan väg. Man slår sig alltid värre då, än om man fallit på liknande sätt någon annanstans. I Själevads sn (gränsar till Arnäs) lever en man, nu ungefär femti år gammal. Han heter Olle men får sällan heta annat än Viter-Olle (#########); namnet därav, att han en gång i sina pojkår blev bortförd av vitera och vistades hos dem en tid. Om sanningen härav är han själv orubbligt övertygad. När han kom åter till människorna, och det blev känt var han varit, fick han ju en massa frågor, om hur det var bland vitera. – Hur hade de det? – De hade det så fint, så fint. – Va åt dom. – Ja, de va myttje, de / – Hur smaka de? – Ja, se, had je smakt‿et, så had je allti kommi från dom. Det är blott ett par år sen det hände i Själevad, att en skolpojke blev viterfångad utanför skolan, just som barnen ”ringdes in” efter en rast. Han var borta en vecka, men sen kom han igen.
Skattgrävning
Vid Strann-Nyland (by i Arnäs) finnas flera bronsålders- rösen. En gång var det några karlar från byn, som togo sig för att gräva efter skatter i en av dessa högarna. När de hållit på en stund, råkade en av dem se upp, och då såg han hela byn stå i ljusan låga. Karlarna sprungo hem, förstås, men inte var det någon eldsvåda där, inte.
Talesätt
1 Maka de, Britta, sänga ä för liten! Då någon står i vägen 2. Låt‿e gå fort genom byn! Då något behöver döljas. 3. Nä, anne slag, gosse. Kraftigt nekande 4. Stor sak i fågeln, men si boet! Om någon tros gifta sig blott för rikedom, utan att kontrahenden just är mycket att hurra för. 5. Stor sak i tack, men si skaka! Vid handslag. 6. Din vindspol, däg! (Du, din vindspole.) Skämtsamt till en bråkstake. 7. Dä tegas folk. Då någon höres komma. (tegas, bådas, före- bådas. / 8. Ja si lik gärna rumme som trange. (Jag ser lika gärna tomrummet (efter dig) som din närvaro (trängsel). 9. Dä ä så myttje falit att! Skämtsamt om något som just ingenting be- tyder, men som man ändå inte särskilt önskar. 10. Här finns mojänger. 11. Leva på hoppe Som katta på skåpe. 12. Han behöv inga hynracka, så länge jäntorna ä hemma. 13. Ä int tepen nu utan ta för dig! Vid trugning. Tepen, tillgjord, blyg, kruserlig. 14. All kärlek börjar mä kastning. Skämtsamt då en ung person kastar ett föremål till en ungdom av motsatt kön. 15. Ja sett sum a stöpe, ja! (Jag sitter som en deg- klump, jag). Då vederbörande sitter sysslolös, oaktat arbetet väntar. / 16. Så ja sett, som ha stöpe däri sänga! Då vederbörande märker, att hon suttit och pratat för länge, så att degen blivit förjäst. Numera an- vänt när helst man försummat ett arbete, även om detta icke är bakning. 17. Du ska fl̥ int låne ellen heller! Till en besökande som låtsar han har bråttom och inte vill sitta ner. 18 Va gå du ätt näsaväre! Den som springer och velar utan att veta, vad han går efter säges ’gå efter näsvädret’. 19. Du ä int feg, du. Då någon kommer in på ett ställe just som man där håller på att tala om honom (henne). 20. En kun si, att en var feg. Om någon, som gjort en för honom ovanlig handling och strax därefter avlider. 21. Kost va dä vell. (Det må kosta vad som helst. 22. Dä få va, va dä vell. / Betydelsen är: det får gå hur det vill och kan. Jag gör det i alla fall. 23. Fast dä va int annat! Ungefär: Han skulle så katten heller! Fattas bara! Fattas bara det! E. d. 24. Dä gör gott, dit dä kom (-mer). Om mat, som inte just smakar så synnerligen gott. 25 Ä sämja go, Ä rumme no. 26. Va gå te ja å gäste ja va ett, men ja gå aldri te oss, så va kan fo bju ja på en kopp kaffi. (Vi gå till er och gästa er oupphörligen, men ni gå aldrig till oss, så att vi kan få bjuda er på en kopp kaffe). Vanlig formel då man bjudes undfäg- nad och anser sig böra krusa. Språket från Själevad. 27. Dä gå unna för unna som när Vikmansbarnen ät (-er). Då något går med fart och kläm. / 28. Å, klåen heller! Å, fan heller! 29. Je skull int, brydd je om na gästning at meg. (Ni skulle inte brytt er om någon fägnad åt mig). Då man krusar. 30. Ja sett å hinner jer. (Jag sitter och upptager tiden för er). Vanlig ursäkt av en gäst, som blir lite för länge. 31. Ja har ingen da köpt å ingen da sålt. Jag har inte så synnerligen brått. Jag råder själv över min tid. 32. En sån himla mala! En sån förskräcklig mängd! 33. Ge se te husninga. Sätta sig att bo inhyses; ta undantag. 34. Slinge i byn. Ränna med skvaller. 35. Dä ä stjärten på den gröne, (den änkan t. ex.) Det är svansen på djävulen, (den änkan). / 36. Va ä storfolk, va; va ha två rökar (Vi äro storfolk [herrskap], vi. Vi ha två skorstenar). Själevadspråk. 37. ...gå ut på stan. Gå ut i staden att handla. Säges endast om eller av den som bor i staden. 38. Han som har täji tjänst när stackarn, så... (Den som har tagit tjänst hos en stackare, så... [får han vara nöjd, finna sig i sitt öde]). 39. Du val häls‿en! Var god och hälsa honom! 40. Stopp, skeppare, dä ä slut på have! 41. Göre a snällres (-a). Få missfall. (Om kvinnor). 42. Tjå de lite vätte! Tåla dig en smula! 43. Gulla söta vacker deg! Då man vill beveka ngn. 44. Ve ät gröten först. (Vi äta...) Avvisande, då ngn skriker om brådska. / 45. Äten, barna, mens mamma ha maten! Vanlig, skämtsam uppmaning att förse sig med mat vid bordet 46. Dä känns, som en had dräji (dragit) ett knutigt ett rep genom ett sårt (sårigt) arshul. 47. En åt oss var och två åt pappom. Urspr. en moders svar på dotterns fråga, hur många strömmingar hon skulle steka till en måltid, men nu använt skamtsamt för att framhålla husfa- derns företrädesrätt. 48. Du kan int smoola unne kantjen. (Du kan inte läsa de med fin stil tryckta orden [småorden] under tuppen [i abc-boken]). Smädande. 49. Dä kan du få för ingenting å lik myttje en gång dell. 50. Han som ska vare bå fram å bak (får slita ont). Den som skall sköta om allt möjligt... 51. Begagn óla åt‿e. Använda trolldomsord åt ett arbete; uträtta något genom trolldom. / 52. Hon (han) gå som ett putter. Hon går ständigt sur och tvär. 53. Dom pratade fulla rummet. De pratade så (mycken smörja), att ”rummet blev fullt”. 54. Je ger vika, je, som bätter vett har. 55. Tack, som höll te goe! Svar, då någon tackar för undfägnad. 56. Du sett int te gästning, na! Du skall inte bli bjuden på någonting. Vanligt, då en person, som tittat in för ett ärende, reser sig och gör min av att gå, och man vill låta honom förstå, att han gärna kan stanna en stund. 57. Dra‿på, Kebbe, nog håll tögen. Lite smädande uppmaning till ngn att ”hugga i” vid arbetet. 58. Stryk ska du ha, å mer ska du få, när Lundströmmen kom hem. 59. Heder å tack! 60. Tackar allra mjukast. / 61. Kast getög. (Kasta getögon). Titta kärvänligt. 62. Han (hon) ä blå nog om naveln. Han är illa medfaren, illa åtgången. 63. Dä geck åt graven. Det gick åt helvete. 64. Först att dä int va na anne! Vanligt avvisande och nekande svar. 65. Såg av musa halsen. Det är omöjligt (eller svårt) att såga av halsen på en mus, och därför användes uttrycket, då man vill fram- hålla svårigheten, omöjligheten av det ifrågavarande. 66. Nu kom dom, ättersom dom ha rockar te. Liktydigt med: Nu komma de som de äro gamla till. 67. Dra så långt väjen räck! 68. Han ä hantlangar åt slasken. 69. Ä dä hälga så ska barna ha stryck. (Är det söndag, så...) 70. Dä far som Bäcken åtabak ätter mer. (Jfr. Ordstäv 16!) 71. Tappe långfjeran (tappa långfjädrarna). / Om en övermodig person, som lider motgång och till följd därav blir mindre morsk. 72. Så i pälsen och skörda i särken. 73. Va ska sleva va, om int i gryta. 74. Hon ä ett hår båla n̥‿snŭ. (Hon är ett hår bortav (av) den onde). 75. Håll stelle nagla dina! ’Håll dina fingrar i styr!’ 76. Tack för gott varalag! Tack för angenäm samvaro! 77. Fa je vare i lav vä däg? Får jag vara i sällskap med dig? 78. Je har dä andren let ätt ti skjortkvarn. Jag har det andra leta efter i skjortlinningen. 79. Ät, ät, å si int, du f# int maten, som du plä göra. 80. Je ska fl̥ int kruses större dynja än je ä själv. 81. Je ha mest körlage. Jag har mistat arbetslusten; jag är lat. / 82. En ska nöt ut en i sänder. Har man en god och hjälpsam vän, så ska man inte vända sig till någon annan, då det behövs ett hand- tag, utan hålla på att anlita honom tills han tröttnar.
Tydor
1. Om man vid måltiden råkar sitta i tankarna eller vara så uppe i samtalet att man inte tänker sig för och breda en ny smörgås, innan man ätit upp den förra, så visar det, att man har en hungrig vän. 2. Ligger ett par halmstrån, stickor eller pinnar i kors på vägen, så betyder det olycka för den, som stiger över eller trampar på korset. Går man omkring det, så har det ingen betydelse alls. 3. För att få se sin tillkommande skall man en tre- faldighetsnatt sätta sig på en jordfast sten. Eller också sätta sig gränsle över ryggåsen på ett hustak. I bägge fallen är det nödvändigt att obrottsligen tiga från det man börjar den magiska handlingen. Gör man saken / ordentligt, så får man se en gestalt, som är fullkomligt lik den blivande maken (makan), komma gående förbi. 4. Midsommarsnatten kan man också få se sin tillkom- mande. Då skall man ”gå i tre trevägamot” efter var- andra. (3 x 3 = 9). Under hela vandringen skall man iakt- taga fullkomlig tystnad. Ens tillkommande äkta make visar sig för en under gåendet. Är det så, att man kommer att bli gift med en, som man vid det tillfället ännu icke lärt känna, så har han (hon) något lätt märkbart attribut, som visar hans yrke eller levnads- ställning. En flicka i Landsjö by ”gick i tre tre- vägamot.” Hon fick se en karl, som hon alls inte kände. Han drog en lång kedja efter sig. Flickan blev senare gift med en lantmätare, vilken hon ej blivit bekant med, då hon hade synen. 5. Då man första gången tillbringar natten i ett rum, där man inte sovit förut – antingen det är så, att man / är gäst hos någon, eller så, att man flyttat in i ny bostad – , skall man, strax innan man somnar, räkna antalet av något, som i rummet finns i flertal: fön- sterrutorna, golvtiljorna, takbräderna, dörrspeglarna e. d. Lyckas man sen somna omedelbart efter, så får man i drömmen se sin tillkommande. 6. Innan man går till sängs midsommarsnatten, skall man plocka nio olika slags blommor, binda dem till en krans och hänga denna om halsen när man lägger sig. Då drömmer man om den tillkommande. Men man måste tiga från det man börjar att plocka blommorna. 7. På midsommarsnatten skall man sätta sig gränsle över takåsen på ett hus, som blivit flyttat tre gånger, så får man se sin tillkommande. Men tiga skall man. / 8. En lös trådända på en flickas dräkt betyder, att det snart kommer en friare. Och den visar även åtskilligt om friaren. Är trådändan vit eller av ljus färg, så är friaren ljushårig och ljuslagd, men är trådändan svart eller av mörk färg, så kommer det en svarthårig och mörklagd friare. Och än mer: lång tråd – lång friare; kort tråd – småvuxen friare. 9. Om det kliar i högra handen, så tegas (#####) ett kärt handslag. Kliar det i vänstra handen, så tegas ett kärt brev. (Tegas = bådas, förebådas) 10. Man skall inte kasta gamla utslitna kvastar i elden och bränna upp dem. Gör man det, så blir det storm. / 11. Trefaldighetsnatten kunde man taga märken rörande sina öden under det kommande året. Man sökte upp tre rågstrån, som växte intill varandra, och klippte av deras toppar, så att stråna blevo alldeles lika långa. Sen band man olikfärgade band, ett runt vartdera strået. Ett band skulle vara rött, ett vitt och ett svart. Under hela detta arbete fick inte yttra ett ord och skulle under tystnad gå till sängs. Efter tre dagar skulle stråna granskas. Det som då visade sig ha vuxit mest var beteck- nande för ens öde under året. Därvid betydde rött kärlek, vitt glädje och svart sorg. 12. Nyårskvällen kunde man också utröna, vad det nya året skulle bringa. En av deltagarna fick gå ut i annat rum. De övriga ordnade på ett bord tre lämpliga kärl (tallrikar, skålar e. d.). Under det ena kärlet lades en guldring, / under ett annat något litet svart föremål och under det tredje ett vitt sådant. Så fick den, som ville veta sin framtid, komma in och lyfta på en av tallrikarna. Sen drog man då slutsatser av det föremål, som låg under kärlet efter schemat: ring – förlovning, vitt – glädje, svart – sorg. 13. Om en ogift kvinna står medan hon dricker kaffe, så betyder det, att hon får en svartsjuk äkta man, då hon blir gift. 14. Den som vid en måltid råkar få många bröd- smulor på bordduken, har att vänta sig många bekymmer under den närmaste framtiden. 15. Tre olyckor eller svårigheter eller förargligheter kom- ma alltid tätt efter varandra. / 16. Drömmer man om mat i en eller annan form, så betyder det sjukdom för en själv eller ens närmaste. 17. Drömmer man om präster, så betyder det oväder (regn och storm). 18. Samma betydelse har det att drömma om döda människor. 19. Om en kvinna, som skakat mattorna, lyckas lägga dem i jämna veck, så att det sista vecket ej blir vare sig längre eller kortare än de övriga, så betyder det, att hon blir tolvmansmor (###- #######). 20. Att döda eller skada en groda medför otur. 21. Den av de nyvordna äkta makarna, som först reser sig från brudpallen efter vigseln, kommer att dö / först. Samma gäller också för den av brudparet som först vänder sig om mot ’denna kristliga försam- ling’ efter vigseln. 22. Om en ung person kastar ett föremål till en ungdom av motsatt kön, så blir han (hon) kär i denne. 23. Om elden slocknar för en flicka, som skall tända i spisen, så vittnar det om, att hennes kärlek har slocknat. 24. Råkar man ofrivilligt dra nyckeln ut dörrlåset, då man stänger eller öppnar dörren, så får man snart höra dödsfall i grannskapet. 25. Stiger man upp med galen fot först, så går det olyck- ligt för en hela den dagen. Det är så att var och en har vant sig, att vid uppstigningen ur sängen på morg- narna alltid föra samma ben först över sängstocken. / 26. Mötte man ett fruntimmer, som hade förkläde på sig, så var det bäst att vända om med detsamma. För det blev ändå bara otur den gången. 27. Springer en katt över vagen framför en betyder det också otur. Den brytes dock, om man spottar tre gånger, då man ser katten. 28. Om en person råkar komma in på ett ställe just då husets folk tala om honom, så visar det att den personen icke är feg (dödsbestämd) 29. Då en person gör en för honom ovanlig handling, så är han feg, och man får snart spörja om hans död. / 26. Den kvinna, som arbetar efter kvällsvarden, säges arbeta åt styvbarnen. 27. När någon blir tvärt sömnig på dagen, så betyder det, att någon rik person kommer på besök.
Nattfrieri.
I stället för det vanliga uttrycket gå på knas (### ### ###) får man ibland höra gå på turen (### ### ###). Då det ofta hände, att den 6, 7 stycken pojkar kommo i följe till samma flicka, kunde ju inte alla samtidigt få ligga hos henne. Pojkarna fingo därför ligga hos henne i tur och ordning. Om två flickor ligga i samma bädd, som ju van- ligt är, och det då kommer en knaspojke till den ena och ligger hos henne, så säges den andra flicka bränna tegel (### ###).
Dödsvarsel
1. Om en sjuk begärde att få se sig i spegeln, så var detta ett säkert tecken, att han kom att dö i den sjukdomen. 2. Om det händer, att en gren (eller kvist) på ett (prydnads-) träd framme vid gården vissnar utan att vara bruten eller på annat sätt skavad, så betyder det, att någon person i den gården snart skall dö. 3. Om ett av julljusen slocknade av sig självt på julkvällen, skulle någon i det huset dö under årets lopp. 4. Ser man ett fegljus (######), bådar det, att någon snart skall dö. Fegljus (dödsljus) var ett hastigt ljussken, som visade / sig utan människors åtgöranden. Såsom exempel på fegljus nämnes: om man fick se, att det lyste till i ett fönster, oaktat ingen var hemma i det huset för till- fället. 5. Om det fattar eld i det sot, som sitter under bottnen av en gryta, så betyder det, att man snart får spörja dödsfall. 6. Om en person företer någon påfallande förändring i utseendet, säges han ha fått fegmärke och anses vara dödsbestämd.
Död och begravning
Man får inte bryta kvistar av träd eller buskar på kyrkogården eller där ta något annat vasst föremål och föra med sig därifrån. Gör man det, blir man häftigt sjuk. Fru Renius i Arnäs visste mycket väl, hur farligt det var, men råkade ändå en gång bryta några vackra kvistar på kyrkogården. Men så blev hon också förskräck- ligt sjuk med häftig värk i ena benet. Hon måste skicka bud till Israel i Ovansjö och söka bot. Hon lät budet tala om, vad hon hade gjort för att Israel skulle kunna veta vad som var att göra. Den kloke gav heller ingen annat botemedel än att det, som tagits på kyrkogården, skulle bäras dit igen. Så snart detta skett, blev också fru Renius frisk och kry igen på en gång.
En person, som på sin dödsbädd inte omvände sig
En person, som på sin dödsbädd inte omvände sig och sökte Gud eller lät kalla prästen till sig, blev för- skräckligt tung att köra till kyrkogården. Hästarna drogo allt vad de orkade och blevo genomsvettiga. Det dog i Själevad en person nu i år. Han var fritänkare. När han skulle begravas, var det ypperligt före, men hästarna för liksläden drogo ändå så att de lågo sträckta efter marken.