Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen
Näcken trodde de absolut på. Och det är de som gör än. Här är en som spelar fiol och han sa: "Ja, jag har suttist vid forsen och hört Näcken spela." Om man gick dit med fiolen och satte sig och spela, så kom Näcken och lärde en. Men kanveta, det var farligt, när Näcken spela. Om de tog aldrig så lite taktsteg efter hans musik, blev de så hänförda, så de dansa tills de dog. Det var en gubbe ute vid Ekänga (Gunnarp) Han kom och gick förbi forsen en kväll. då satt Näcken mitt i ån och spela. Så skulle inte gubben låta förstå, att han var betagen i musiken – han spela så förskräckligt väl. Han sa till Näcken: "Du behöver inte spela och vara så glad, för du blir inte salig. "Då hoppa Näcken ner i vattnet och sluta och spela och blev så bedrövad. Men så sa han, att det är inte omöjligt ändå, att han kan bli salig, han såväl som en människa. "Jo", sa gubben, "kan du bli salig, så ska min käpp grönskas." Så gick gubben; när han hade gått ett stycke fick han se, hur där börja skjuta ut gröna skott på käppen. Då blev han ångerfull och häpen, och han gick tillbaka till forsen igen och ropa till Näcken: "Min käpp grönskas, du blir salig du med." Då flög Näcken upp och satte sig på vattnet kanveta och spela och spela så alldeles förskräckligt. Då blev han glad igen. De såg väl Näcken med. Det var en liten gubbe, han skulle ha grönt skägg. Han var inte dejlig, det var han inte.
Kroppkakor
För var gång som man slutat mä en trösk, av råg, vete å bovete, skulle det vara kroppkakor.
Linberedning
När de brôt lin skulle dä vara litt kalas, det kom folk ihop från andra gårdar. Dä va då en särskild bastkärng som skulle torke linet, ho kallades "bastefaster". Ho måste gå å elle te linet ble torrt. Sen kom de andra å börja, de höll på hela dan, det var som de hadd mycke te. Då skulle dä vare riklit mä mat också.
Skatt i vatten
Min svärfar tala om att de skulle ta opp en tunna av guld å silver ur Vedborms träsk i Högby. När de tagit opp tunnan på bryggkanten, sa en gubb: " Nu ä spele vunne!" I däsamme sa dä i tunnan: "Vem ska vi ta å dôm? Ska vi ta Spång-Anders mä linbyxera?" I däsamme ble gubba så rädd så de släppte tunna. Då skratta dä te i tunna, å så trall ho i sjön igen. De va tyste förut, men den gubben tala för bitti.
Sven Benson
Kopia av skivnr 491B-493B1
Johan Olsson
Kopia av skivnr 1913B-1917A
Nils Torsund
Kopia av skivnr 2162A-2170B
Emil Ohlsson
Kopia av skivnr 509B2-513A1
Gottfrid Andersson
Kopia av skivnr 513A2-517A
Anders Nilsson
Kopia av skivnr 504B2-508B1
Intervju med Einar Jonsson (f. 1889)
Intervju med jordbrukare Einar Jonsson, född år 1889 i Bredsätra socken, Runstens härad, Öland. Inspelningen gjordes av Göran Hallberg på Soldatens ålderdomshem i Köpingsvik.
Intervju med Edvard Karlsson (f. 1879)
Intervju med jordbrukaren Edvard Karlsson (f. 1879) i Fornberga, Föra socken. Intervjun gjordes av Göran Hallberg.
Anna Pettersson och Signe Svensson
B317A: A.P. Amerika 8 år, gården i Löts sn, smörkärning; S.S. smörförsäljning; A.P./S.S. ystning, brödbak, brödbände m.m.; S.S. bryggning; A.P./S.S. kroppkakor och kropphuvuden, div., svinslakt, korv, rökning, sylta, tvätt och asklut. B317B: S.S. (A.P.) bybok m.m., skolgång; A.P. en elak lärarinna; S.S. (A.P.) en skolkamrat m.m., div. om ålderdomshemmet, vallning av boskap, kosjukdomar och botemedel, får, tröskning, fårklippning, div. om kamratskapet på rummet, hemmet, ta upp säd, tröskning, div., takhalm; S.S. hemgård, fiske; A.P. hemgård, fiske; S.S. (A.P.) marknadsliv.