Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Om en människa blev utsatt för mara så så var det till bot att en tog "martover" (sam- manväxta kvistar) å lade i sängen hos sig. När hon kom åt en så var det som någon skulle sät- ta sig på bröstet. Det blev så tungt. Det var folk som var "mar". Den som var luden på kroppen var inte säker. Fruntimmer som hade rött hår på "fetta" hade mara med sig.
Gåtor
Åtta tripperitrapp, (oxarnas fötter) fyra trilleritrall, (vagnshjulen) lunkepung(?) å påtryck, (oket) fyra i sky, (hornen) å fyra i ly, (öronen) å fyra visar vägen till by? (ögonen) Lösning: En skjuss me oxa.
Gåtor
Va ä de för en liten luden len en, som sitter emella benen å de rinner vått ur? Lösning: Ögat.
Gåtor
Di levanes trampar på di döe, (ringkarlarna och klockorna) å di döe te skrika, å folket te gå. Så kom de en svarter fram. (prästen) Han trampa på mor si (jorden) å bar far sin i mun, (Gud) å så gick han levanes in i hustra si? (kyrkan som han var vigd vid). Lösning: När di går i körka.
Gåtor
Imella bena har de sin lek, å oppför knäna har de sitt strek, å mittför hålet har de som allra roliast? Lösning: När man kärnar smör.
Gåtor
Me knäna junkar han, me röva runkar han, hänger framstupa över ett mörkt hål, å har kvarterslångt te hålla i? Lösning: En som mal på hannkvarn.
Skrock och vidskepelse
När di hadde slaktat, så skar di ut en liten brosk, »bröstskärven», å den to di ut å kasta opp i taket. Å om den då to fast, så skulle de bli kalas, men föll den ner, så skulle de inte bli.
Skrock och vidskepelse
Ja vet, min svärmor talade om, att åskan slo ner i skogen här en gång, å skogen börja å brinna, å de fanns inga möjliheter för dom te kunna släcka ällen. Då skicka di ätter e kvinna, som hadde ett barn, som ho gav di. Å ho droppa ett par droppar utå si mjölk i vattnet, å sen dröjde de inte länge förrn ällen va alldeles släckt.
Skrock och vidskepelse
Si, förr hadde di för sej, att när di skulle ge bästa nattfor, så skulle di va klädda i bare skjorta, annars skulle inte hästa trivs. De va förståss, för di skulle visa sej måna om dom.
Skrock och vidskepelse
Ja minns, de va en gubbe i e stuva inte, å när kalven hadde vurte te, så to di å bar in'en i stuva å la'en på ett lakan. Å så kokte di gröt å höll barsöl över'n. Å de va för kalven skulle trivs.
Skrock och vidskepelse
När di skulle släppa vall, så skulle di älla krut i koskälla. Min morfar han hadde sånt där för sej.
Skrock och vidskepelse
Å så va de en gubbe, som brukte skära hål på kora ve svansen, å la in socker å ingefära, för då skulle di inte få benröta.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Ve Gulltorpe hage där ä de många, som har sitt en gubbe. Han hölls där å skrämde hästa om nättera. Di kallte'en för Gulltorpe gubbe, den där.