Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Häxor
När en fick se en "väryring" (virvelvind) så skulle en kasta sig på marken el. fatta tag i något tungt föremål, så skulle en inte andas. "Väryringen" var full i sjukdom och trolldom. Det var bäst att tiga, när en fick se en sådan. Så blev jag lärd.
Häxeri och kloka
Å så va de e annan käring, Stina i Vikänga, ho kunne också bota för skötet. Ho to å plocka ihop lite smörja i e panna å ställde på fäjsgolvet å tände på. Å sen sa ho, att när ho börja å läsa så sprang smådjävla i hörna, så de braka ätter dom. Men va ho läste för någe, de hörde ja allri.
Häxeri och kloka
De va e kärng som hette Maja i Gäddö, de va e rikti trollkäring. När e ko hadde kalvat å ho skulle mjölka'na första gången, så to ho å mjölka i krösen" på bytta, å så läste ho Fader vår baklänges. Å när kora hadde fått skötet, så to ho å halshögg en kalv å hängde opp huvet på norra fäjsknuten.
Häxeri och kloka
De va en gammal luffaregubbe, som gick ikring å låddes, han va helbräjdagörare. Å då va de en pöjke, som hette Olle, som vart sjuker. Då skulle di byta skjorta, sa gubben, å Olle skulle ta på sej hanses skjorta.
Skrock och vidskepelse
Ja, förr hadde di mycke tocke där skit för sej, när di skulle fiska. De va en gubbe i Björke, han va lite stolleter, den där. Å han kom te mej långfredan å ville, ja skulle göra ett nät åt'en. Si, ja gör nät också. Å så hadde han mä sej ett mänskoben å ville, att ja skulle binna över de. Då skulle de bli riktit hillit mä fisket, mena han. Men ja sa te'n, att tocke där ville ja inte vara mä om.
Skrock och vidskepelse
När vintergata ä ljus, då blir de ingen vinter. Men när den ä mörk, då blir de en förskräckli vinter. Men då ska en se från öster-sör.
Skrock och vidskepelse
Ja tjänte hos en bonne, de va i Kvarnkärr här oppe i Tjällmo, å di hadde så mycke tocke där för sej. Di stöpte ljus förr i tin te jul. Å då gjorde di tocka där grenljus, å de ena ljuset de skulle brinna om julnatta, å sen skulle di släcka de å tänna de nästa. Men de tredje ljuset de skulle en inte röra. Bonnen sa te mej: »De där ljuset, de ska du gömma». — »Varför de», sa ja. »Joo, i vår, när du plöjer, så ska du smörja oxemanka mä de, så får di allri ont i manka».
Skrock och vidskepelse
Å annda jul då skulle di gå opp i otta å vattna hästa. Då fick vi ge oss i väg åt åna å »skumma flottet» å vattnet å ge hästa.
Skrock och vidskepelse
Förr om jula då skulle di allti ha en hög mä brö, e kaka utå vardera sorten, unner duken på bort, å den skulle di inte få röra, utan den skulle ligga hela jula, änna te ätter nyår, då. Å sen skulle di ge krittera utå de där bröt unner året.
Skrock och vidskepelse
Å utå ölet skulle di hälla i e kruka å ställa unner bordet, å de skulle stå hela jula. Å sen skulle di ge krittera utå de. Å så to di mä sej e flaska brännvin te julotta, å de brännvinet skulle di gömma sen å ge krittera. Si, då skulle di få bra hill mä djura.
Skrock och vidskepelse
Å på julnatta skulle de stå ett ljus i en skål mitt på. golvet å brinna hela natta. Å när ljuslågen börja å dansa, då va den tiden inne då frälsaren föddes, sa di.
Skrock och vidskepelse
Å på julafta då skulle di lägga ihop görsla ätter alla kora i en hög, å den skulle ligga så hela jula, för då. skulle kora hålla ihop å trivs tesammans sen, när di släpptes vall.
Skrock och vidskepelse
Julafton så to di in halm på golvet, så de gick en te knäna. Å så hadde di en bock utå trä, å den skulle kläs mä halm å stå inne hela jula änna te ätter nyår.