Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Skogsrå
En käring fick påhälsning av skogsråa. Käringen hade kokat ett stort fat med kål. Det satte hon fram till skogsråa och bad henne äta. "Dette orker inte ja äte opp", sa skogsråa. "Det du inte kan äte upp i dag, får du gömme tills i morgon", svarade käringen. "Om jag hade vetat detta, så hade båda mina döttrar varit i livet", sa skogsråa. "Både Lippan å Snör-lippan åt ihjäl sig av kål."
Lokalsägner och sagor
Hälle käller: Dä va tre frökner ifrå Stocklycke. Å di skulle gå te Väversunna körka. Ä di vart myrdade här ve Hälle käller. Å sen rann de opp e källa.
Lokalsägner och sagor
Joo, si, drottning Omma de va en hunn. Ho ligger begraven på Hjässen unner en bänk. Joo, si de va, när konga va ute å reste. Då hadde di sagt, att de första djur, di mötte, de skulle bli kong. Å då mötte di en hunn. Å då vart han kong.
Lokalsägner och sagor
Han har la hört om den där kongen, som vart myrdader här, kong Sverker. Han skulle åka te julotta i Tollsta. Å då vart han myrdader utå kusken. Han va lejder utå annra mänsker. Å då när di for te julotta, så to han besslet å slo ihjäl'en. De va allt en kusk de! Såna där kuska de skiter hunna i Smålann elva på kärrelasset! Å sen så sa han, kusken, för te fri sej, att den, som hadde gjort'et, den skulle di ta å sänka ner i bly. Å de va han, som hadde gjort'et, si. Å di to å sänkte ner'en i en kättel mä bly, ve en klockekläpp sänkte di ner'en. Usch vale! Ä de står tre stena på Alvastra gärde, som kätteln va ställder på. Har han inte sitt de?
Lokalsägner och sagor
De där att drottning Omma skulle ha vatt en hunn, de hadde allt gumma Staf fått om bakfoten. De va en annan historia, de. De va en, som di kallte för kong Racka. Folket dyrkade en hunn som kong, å han ligger begraven unner en sten på Hjässen.
Lokalsägner och sagor
Bartels håla på Visingsö: Battel va en trollkar på Visingsö. Men han gjorde så mycke rackartyg för Visingsöborna, så di ställde sej en annan trollkar, som va likre än Battel. Å han räckte ut en käpp åt Battel å sa åt'en: »Ta tag i'en!» Då fastna högra hanna på Battel. »Slå te mä annra hanna», sa han. Då fastna den me. »Sparka te'n», sa han då. Så fastna fötters, me. Sen va Battel bunnen, å då to di'en å la'en i hålan på en oxehud. Å utå den hua skulle han få äta ett hår vart år. Å när han hadde ätet opp alla håra, så skulle han få stå opp ur sin grav. Men så la di linneköl i botten på grava. Å så skulle han få ligga där, tills linneköla blidde opprutna. Då sa han: »Hår å år de går, men linneköl di ruttnar allri.» Men härom året hadde han ätet opp håra så han hadde fått en fötling" ren, å då skratta han, så hela öna riste. De va la för en tretti år sen. Så säjer di, att om Battel får sin hud torr, så ska bonnen få in sin sä torr. Så Bartolomeus-dagen ä en bemärkelseda här ve Vättern.
Skrock och vidskepelse
Dymmelonsdan innan kvällen skulle en ha ällat å släppt spjället, för att inte påskkäringera skulle komma in. På samma sätt skulle de vara, när di for hem, på påskafton.
Skrock och vidskepelse
Annanda jul hadde di för seremon,' att di skulle opp tidit å möka i lagårn hos granna å häva opp'et i krubbera åt krittera. De gjorde di på illakhet förståss. Så bjö di varandra på anndas-glyggen från den ena stuva te den annra.
Skrock och vidskepelse
Om de fattades en sked ve julbort julafton, skulle en dö bort; va de en sked för mycke, skulle en ny familjemedlem komma te unner året.
Dryckesvisor
Skåler om, ja skåler om! Vi låter sorgerna fara. Ja var i går, jag är i dag, ja tror ja blir här tills i möra. Å våran värd, å våran värd, han ä den allra bäste. Han dricker ej ur tomma glas, å de gör ej hans gäster. Å huru länge har han så gjort, å så gjort, å så gjort? Jo, han har allti så hära gjort ...
Skogsrå
»Helgemässesommar» kallar di en ti i november, då de brukar vara vackert vär. Ja vet, far min han talte om: Di va ute å skulle skjuta tjäder. Ä di satt å tände opp å satte bössera ve ett trä. Å då kom de fram en te bössera. De va en utå dom, som hette Sven Annersa. Å hanses bössa to han å pissa i. Å sen försvann han. Men Sven Annersa han fick skjuta först, han.
Skogsrå
De va fågel, orra i synnerhet, som di inte kunne få nåt skott på. Men de påstog di, att om en sköt på dom en söndasmöra å så svor på dom, så skulle inget skott ta på dom sen.
Häxeri och kloka
När di kärnade, så satte di kärna i bäcken, så skrek di å sa: »Så långt som detta ropet hörs, så långt ska sanket höra mej te».