Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Gastar
När ett barn skrek jämmerligt och inte ville tystna, så troddes det att "gasten" hade varit åt det. Man sade att barnet "gastskrek". Uttryck: "gaste å skrike, gastskrike, gaste å gape. Skri- kigt barn kallades för "gast". "Dä ä en rekti gast", en rekti gastonge":
Spöken och syner, gastar och gengångare
Sven i Valstorp han bruka tala om, att han kom ut för Berstorpa Peskell en gång. Men de fick ingen mänska veta, hur de va då. Men en gång va de en annan bonne mä, å di skulle fara mä järn te Norrköping, men han va inte go te få Sven mä över Berstorpa äng. Han vråla som ett kritter.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Ve Sätra kil där fanns de en målgast, å han skrek så de va alldeles förskräcklit. »Här ä rätt, å här ä orätt», skrek han. Han skrek vart tionde år om hösten. Vi hörde'n ända te Bogetorp. Om di härma honom, så blev han arg. Ve Sätra bro där hadde han komme ätter en gång mä en ällkvast, så de va så de ...
Spöken och syner, gastar och gengångare
Här ve Blixtorp hadde di en tocken där målgast, men han vart slut han ve nya skiftet. Han hette »Gamle Mas». Å de kunne di si om morna när de hadde vatt dagg i gräset, var han hadde riet fram.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Si di re te körka förr i tiden. Då hadde gubben å gumma i Åsebro vatt te skrift, å de va sent, när di re hem. Å då när di kom te Mörke backe, där ä de ett lorthål, då va de en myling där, som to å lyfte kärnga å hästen å satte'na i lorthålet. Å sen satte han iväg inåt skogen å skratta så de va så att...
Rå och tomtar
Far han hadde skjussat te Tjällmo en gång. Å då när han kom te Solberga-backa, så to de hästen ifrå'n. Å han hörde hur hästen gne där oppe i backa, men när han kom hem te lagårn mä märra, så va hästen där, men han va svetter, så de dröp om'en, å löddret sto om mun på'n.
Rå och tomtar
De va ett par gruvarbetare, som hitte en korv där borte i Mörke backe. Å han va så rarer, så di to hem den å skulle steka den. »Va ska vi steka den i», sa den ene. »Stek'en i smör», sa den andre. Men då for korven åt skogen å skrek: »Stek'en i smör, stek'en i smör, stek'en i smör!»
Rå och tomtar
Nere i Görsbo där ä de e gruva, som ä igenlagder mä bräder, men än i da så kan di höra hur di knackar mä släggera där nere, å så hör di, hur di stjälper å järnet ve tippen.
Skogsrå
De va en dräng som lå ute i skogen å köla. Då kom de te honom e granner fröken. Ä ho ville te'en förståss å gjorde sej te så dant, så han visste inte, hur han skulle bära sej åt mä'na. Men när ho vände ryggen te så såg han, att ho hadde e långer rumpa bakätter sej. Å så fråga ho va han hette. »Själver», svara han då. Sen ställde ho sej ve spiseln å varmde sej. Då passa drängen på å kasta en brann på'na, å ho rusa ut å skrek: »Själver brände mej, Själver brände mej!» Men då vart de ett liv å skrattande i skogen. Si, de va fullt mä tockna där, å di gjorde narr å'na, att ho själver hadde bränt sej.
Skogsrå
Å så va de en dräng, som hadde lagt sej oppe på foderskullen. Å de kom te'en ett tocke där fruntimmer å ville göra sej väl mä'n. Å ho satte sej å dingla mä foten utanför gluggen. Då kom de en varg å nafsa ätter foten. »Tasse, Tasse, ta fot», sa ho åt vargen. Men då passa drängen på å peta te'na, så ho trall ner, å så sa han: »Tasse, Tasse, ta alltihop». Å vargen han to'na å åt opp'na förståss.
Skogsrå
Rullbackarn lå ute i e kölkoja å vänta på tjäderspel. Å rätt va de va, så kasta de opp kojdöra, å där stog de ett fruntimmer, som va så hög å grann som e tall. Å ho fråga'en om han ville skjuta. »Ja, visst vill ja de», tyckte han. Då to ho bössa å så vissla ho ett tag, å så gick ho sin väg. Men i desamma så kom de en tjäder å flög rakt imot kojdöra, så han behövde bara stå inne i koja å skjuta'en.
Skogsrå
Min far talte om, att hans far å nåra te va ute på orrspel en möra i en mosse. Å di la sej där å vänta. Å de va kallt, så di tände opp äll å ställde bössera jämter en tall. Ä då har skogsråt kummi fram te dom å taji e bössa å sagt: »De va tätt laddat». Framtill har ho sett ut som ett vackert å förnämt fruntimmer, men när ho vände ryggen te, så har ho vari som ett tomt klockefor, å svans har ho haft. Å sen kom de en orre å flög rakt på bössa, så den där, som hadde bössa, kunne skjuta'en. Sen kom skogsråt tebaks å då to ho farfars bössa, men då sa ho: »De va illa laddat», sa ho. Men då vart farfar rasande han, å svor te på'na. Å sen hörde di, hur ho gick å skrämde dän orra från mossen. »Scha, scha, scha», sa de. Å inte en orre kunne di få skjuta senna.
Skogsrå
Nere ve en sjö, som heter Tjärn, där har di sitt skogsråt. Å när skogsråt å sjöråt kommer i hop, då ä de bäst å akta sej. Då skrattar di, så de ä så de ekar i skogen. Ja har hört de, men då tyckte ja de va bäst å lägga å hem.