Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Vattenväsen
Näcken skulle funnits ibland i sjön. Jag vet, när vi skulle gå och bada varna mamma oss alltid för näcken. En del sa’, att det var änna som ett hästhuvud.
Sjörå och näck
Då ja va barn, så såg ja ett fruntimmer i en båt ute i sjön. Di såg'na flera gånger, för resten. Å rätt va de va, så gjorde ho som ännera, ho dök å kom opp på ett annat ställe. Ho va så grann å vacker, ja minns'et så tydligt. Men sen så har ja allri inget sitt.
Sjörå och näck
De va en gubbe här, som va ute på lakafiske. Å då kom de opp en gås ur hålet å gol te, så gubben vart förskrämder å tänkte: »Här ä allt nåt rackartyg i farten. De ä la bäst te gå hem». För han tänkte, att de va Lindgren, som spöka. Si han hadde dränkt sej i sjön där. Men gubben hadde inte kommet långt, förrn han fick sej en örfil, så han hölt på å ramla ikull. De där de va la nåt trolltyg förståss.
Sjörå och näck
Här bortåt ä en sjö som heter Järplången, där di sa att de va en kärng. Ja, morbror han så'na. Ho hadde röer spetseluva, när ho stack opp huvet.
Sjörå och näck
Å ve samma sjö va di ute å fiska en gång. Å di hadde två skepp ute. Å då när di skulle lägga ut nota, så fick di si e lita vallflicka. »Va fisk I får, farbror», sa ho. »Tig du», sa gubben. Då försvann ho. Men de vart ett ovär, så de va förskräcklit. Ä ingen fisk fick di i nota. Men de va la mäst ett sjörå, de där; de va inga rikti flicka.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
I Högerabacken i Västra Stenby kan man om natten få se "Högerabackgubben", en liten gubbe i stormhatt och svart rock. Det sägs att gubben brukar göra sällskap med vägfarande. Då går han bredvid vagnen, ända tills den kommer förbi backen. Förr trodde folk, att det var farligt att tala med gubben, ty då skulle någon i familjen bli sjuk. Det sägs också att en och annan än i (lag håller tyst, när han åker över Högerabacken på natten.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
En kväll när jag tittade ut, såg jag ett lyse från skogen. Dä ä skogstrolla som skurer sitt silver, sa far. Men senare såg jag, att det var ruttet trä som lyste.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
Far var ute i skogen en gång. När han skulle gå hem, kom han tre gånger i sträck till samma ställe, och tre gånger var han nära att kliva i Storgöla. Men tredje gången tog han av sig en vante och vrängde den. När han kom hem, sa han: Tack ska du ha, du mä horna. Då skrattade det till i bergen som svar påstod far. Inte tror jag, att han ljög, men jag tror, att skratten kom från skator. De skrattar om natten, när de ser eller hör något som de inte begriper.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
Ugglorna skrämde de oss med. När en hörde ugglor, skulle det snart bli dödsfall. Sen var det bara fråga vems tur det kunde vara. Undra på att vi var rädda då! Ugglornas läte är otäckt. De kan skapa sig till och skrika som småbarn.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
Visst trodde folket på slätten också på trolltyg. Men det var aldrig samma skräck i deras historier. Om en so som hade sju grisar och bodde under en sten har jag hört många gånger, och stenen har jag också sett. Han ligger inte långt från Klämmsgrinna, som skiljer Arneberga och Örberga gärden åt.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
I Kisa kyrktorn finns ett rum som kallas jungfrukammaren. Där bodde kyrkrået, och när någon större reparation skulle göras, måste hon flyttas till någon annan kyrka. Annars vart det troligen si och så med arbetet.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
På en vind i hemmansägare Gillis Johanssons gård i Korpklev, Kisa, stod ända till för några år sedan (1930-talet) ett skrin som påstods vara gjort åt gårdens rå att bo i. I ett sådant skrin fick det inte finnas spik eller skruv, och därför var det sammanfogat med trädymlingar. De gamla — och för övrigt en del unga, ända intill senaste tid — trodde, att rået inte skulle göra någon skada, bara hon fick vara i fred. För 10-15 år sedan fanns på gården en arrendator som tyckte, att skrinet bara stod och skräpade. Han tog en man till hjälp och bar bort det. Men de hann inte längre än till trappan, förrän de var så sjuka, att de måste gå och lägga sig. När arrendatorn flyttade efter några år, kom i hans ställe en person som inte alls hade någon respekt för rået. Han tog riitt och slätt och har ut skrinet åt barnen att leka med. Men den gången hände ingenting.
Bergtroll, jättar, Näcken, rå och tomtar
Vid Bökestad i Rystad byttes för några år sedan golvtiljorna ut. Under tiljorna påträffades då en s.k. råbädd. Den var avsedd till viloplats åt rået, tomten, vätten, eller vad husets osynlige väktare än kallades.