Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tro om björnen
Björnarna det är grisarna åt vittren, sägs det, och därför ger hon dom två kannor blod då dom ligger i hi (ide).
Rim
(Å en annan gång, när di konglie va mä, så skulle han rimma, å då sa han:) Ve den stora hopen å den djupa gropen, där de bära tunnes på en stång, pisseverket gick å blanka röven sket. Hej, potten, potten; hej, potten, potten! Skål för eder, värd och allmänhet!
Rå och tomtar
En gång talte mor mi om, att di skulle gå å hämta krittera en kväll i skogen. Å då mötte di en liten gubbe i röer mössa, som sa åt dom: »Har I inte fått hem dom förut, så lär I inte hitta dom nu», sa han. De såg di ofta, hur den där gubben körde hem krittera om kvälla.
Jättar och troll
Ve Svenskberget där ska de ha vatt en ryttare, som hölt på te bli bergtajen en gång. Di kom ut ur berget å bjö'en dricka ur ett horn. Men han försto allt, va de va för dricka, han, å kasta hornet bakom sej, å sen re han sin väg de värsta han kunne. Å trolla di va ätter'en hack i häl. Men då hörde han en röst, som skrek: »Danneman, danneman! Ta över rågfåra!» Å då re han över åkra, å då kunne inte trolla följa ätter'en längre förståss; så han blidde räddader.
Bergtagna
De va en knekt, som va ute i skogen å högg ve en gång. Ä då kom de fram en jätte ur berget å sa te'n: »Va vill du, lille kvanting», sa han. »Du kan bli go te tjäna mej ett par hundrade vintrar», sa han. Å sen måste knekten följa me in i berget. Men när han hadde vari där en ti, så sa han te jätten: »Ja, här har ja'et så fint å bra, så nu skulle ja bara villa ha hustra å barna här mä». Å så ba han, att han skulle få gå å hämta dom. Å då fick han lova å komma tebaks, å så lät jätten honom gå. Men när han hadde kommi ut, så ä de klart, att han akta sej för å komma igen.
Historier om Sammel Håka
Jaså, han vill höra öm Sammel Håka. Joo, de va en snygger herre de, ska ja säja. Han hadde försvurit sej te Perkel, han. De va så, att han tjänte dräng i Gösjöl. Å fattier va han, så han hadde knappt klära på kröppen en gång. Så skulle Gösjöl säljas på asjon. Å dan föråt så sa Sammel Håka te di ara dränga: »I morron ä de allt ja, som åger öm gårn», sa han. Va de vettit de? Di ara di gren åt'en förståss. »Jo, du, din fattilapp!» sa di. Men når asjon vart, så va de allt han ändå, som köfte gårn. Å pängä hadde han te betalä mä på stället. Men var han hadde fått dom ifrå, de kan en allt vetä. Dom hadde allt Perkel gitt'en, otäckingen!
Historier om Sammel Håka
Å spöka gjorde han, så de va alldeles okrestlit. En gång va de e pigä, som tjänte hos'en, å ho skulle gå in å ällä i hanses rum. Ho trodde, att han va ute, för si, han blidde rasänne, öm di störde'en. Når ho kom in i rummet, så sått han där allt å skrev ändå. Så ho feck brått te gå sin väg igen förståss. Men når ho kom ut i köket, så blidde ho ännä som hjärtskrämder, för då sto han där ve spiseln å varmde hännera. »Körs, va de inte patron, som satt därinne ve bort», sa ho. »Ja, va hadde du där å görä, din slynä!» röt han te.
Historier om Sammel Håka
Men varst va de fäll, når han va ute å ok i lufta. Si, de va så, att han hadde en bror, en fattier stackäre, söm va köläre oppe i Stenmadera å bodde i e usjel stuvä, söm Sammel Håka ågde öm. En gång når kölarn geck där å gravde i potateslannet i stenbacken, kom Sammel Håka åkänes. Helt par hadde han, å dotra hans satt ijämter'n i vangen. »Hör du! Du plockar dän för mycke sten!» skrek han te bror sin. »Jaa», sa dotra, »va de inte de, ja sa dej, far, når du satte bocken te trägårdsmästäre», sa ho. Men sen to hästa lufta, å de bar iväg över björketöppa, så gnistera sto öm vangen. Men bror hans, han vart så förskrämder, så han vart tokier ätter de där, å vart allri te sej mer.
Historier om Sammel Håka
En gång så hadde di skräddäre där ve Görsärvä. Å di lå där över natta. Å dan ätteråt så skulle di ha sin betalning. Å på natta så hörde di, hur de va någen, söm skramla mä nöckla å öppna chifförnjern, som sto i rummet. Men di så ingen. Så de va fäll Perkel, som köm å ga'en pängä.
Historier om Sammel Håka
Varst va de, når han va döer, för då köm de storä hunnä fram te Görsärvä om kvälla. Di va köl svarta, å öga lyste på dom. Ja, mi mor tjänte där ho, å ho har berättat'et. En gång når e utå pigera geck över gårn mä en mjolkebunke, så geck ho å tralla å sjöng. Då kom de en stor, svarter hunn ätter'na å dansa kadrilj ätter söm ho sjöng. Å de va mitt på dan.
Historier om Sammel Håka
Å de va inga planer te hållä'en kvar i grava, otäcken, för varenda möra, når di kom dit, så va grava oppriven, å de va precist söm storä hunnä hadde krafsät ikring sten. Te slut så va di tvungnä te binnä fast sten mä järnstänger.
Historier om Sammel Håka
Når han va döer, så så di'en stå i vinnsfönstert där ve Görsärvä. Han sto å stödde hännera mot fönsterkarma å bliga ut på gårn. Där sto han, når fölket köm hem te fruköstrasta, å sen sto han där helä guss långä da å bliga, otäcken. Va de likt de? Usch vale, så otäckt!
Spöken och syner
Ve Bosgård där finns de mycke tocke där spöke. Där har di hört, hur de hålls å tröskär mä slagä på logen om nättera. Bror min å en te di låg där i logen e natt. Å då fick di höra, hur di tröska å slo alldeles inte dom, så di tordes inte ligga kvar.