Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Svartkonst
Stål begagnades mot trolldom. Kom ett troll, så skulle man kasta en kniv över det. Blev ett djur för- gjort genom trolldom så skulle kniven kastas över det. Om en människa gav bort en mjölktår så skulle ett eldkol i mjölken först för att inte kon skulle bli skämd. Maja i Skäggebyn brukade göra så.
Skrock och vidskepelse
När di hadde tannvärk, då skulle di sitta på en jordfaster sten, å så va de då en trollgubbe mä, som läste å ret ikring sten.
Skrock och vidskepelse
När di hadde vårter, då skulle di sätta sej på en vårtsten eller hålla hann på den. Då skulle vårtera gå bort.
Skrock och vidskepelse
Ja gick hem ifrå arbetet en kväll. Då skar de till i ögat ett tag. Hadde de vari i skogen, så kunne ja trott, att ja hadde fått nå smolk i, men de va ute på slätta. Å öga börjte på å värka, så ja lå ett par daga. Så gick ja te en sån där kloker gubbe å frågte honom. Å han sa åt mej, att ja skulle sätta mej på en stor sten. Å sen to han en storfällkniv å hölls å svängde mä kring ögat på mej, å så plottra han å läste. Sen sa han te mej: »Nu får du inte resa dej opp, förrn du kan tänka, att ja har hunnet hem». Ja, ja satt kvar på sten, å de börja på te bli kallt å sitta där. Å sen, när ja kom in te honom, så kom han å hadde någe vitt pulver på ett knivbla, å så sa han te mej, att ja skulle försöka te titta opp. Ja titta opp ett tag, å i desamma så to han å slängde in de där i ögat. Å de sve, så de döna i hela skallen. Å sen börja öga te rinna alldeles förskräcklit. Men hur de nu gick te, så vart öga bra utå de där.
Rå och tomtar
Här oppe ve Bombasunn där såg di en gång e, som gick oppför trappa mitt i natta. Å ho va så lång å grann, men ho hadde e rompa, som släpa bakätter'na i trappa.
Rå och tomtar
Si, såna där rån, de kan ingen inbilla mi gumma, att de inte finns. Ho såg en liten gubbe en gång, när ho skulle stjäla hö. Ho va flicka då, å ho å en annan flicka di skulle gå opp på bingen å ta hö te e nykalvad ko, så att inte kara skulle få veta'et. Ä di tänkte, att di skulle ta en hötapp högt opp på bingen inte vägga, så skulle de inte syns så bra, att de va taje någe. Å ho speta opp, men som ho kom opp, så fick ho si en liten gubbe i röer pipmössa som satt på bingen, just där ho skulle ta. Ä ho vart rädder förståss å sprang ner. Sen sa ho te den andra flicka, att ho skulle försöka, men när ho kom opp, så satt han kvar å bliga på'na. Ä di vart så förskrämda, så di tordes inte ta nåt hö olovanes mer.
Skogsrå
Förr i tiden så hadde di för sej, att de va skogsråa, som körde hem krittera om kvälla. Si, de fanns inga gärsgårda på den tiden, utan krittera kunne gå hur långt som hälst. Då såg di iblann ett fruntimmer i skogen, som mota hem dom om kvälla. Å de trodde di va skogsråa.
Skogsrå
Mi gummas far han va framme för skogsråa. Han vart kuggad å'na så helsikes en gång. Si, förr så bruka di resa opp te Bergslagen å sälja sina produkter, å då kunne di vara borta i åtta dar. Ä när han kom hem en gång, så fick han si, att hustra å barna gick oppe i ett fall där på andra sida sjön å plocka smultra. Å han gick dit, men när han kom dit, så fanns de inga där. Då gick han ner te gårn, men som han kom dit, så såg han, hur di gick i Killingahagen, hustra å alla barna, å skar löv. Då gick han dit, men han kunne inte se te dom. Så gick han hem för andre gången, men då kom di ifrå e tvättstuva nere ve sjön, å där hadde di hållts å tvättat hela tiden. Men då va de verkligen dom förståss. Så skogsråa narra'en två gånger.
Sjörå och näck
Förr när di skulle meta, så skulle di ut Kristi himmelsfärdsda, de va förste metaredan de. Å så dant som de nappa då, så dant skulle de nappa hela året sen. Då va de en som va ute å meta. Å han vart sömni å la sej i öka. Å när han vakna, så satt de ett fruntimmer hos'en i öka. Å de vart så väl, så de va förfärlit, å di förlovade sej riktit. Men när de va gjort, så hoppa ho i sjön, å då såg han förståss, va de va för en. Så skrek ho te honom: »Sagst du, kristen, ja narra dej allt!» Då svara han: »Sagst du, ja knulla dej allt!»
Sjörå och näck
De va en spelman här i Skeve som hette Lindblom. Han bruka säja, att han hadde lärt sej te spela utå Näcken. Då va de en pöjke, som äntlin ville lära sej de där knepet, å han fråga Lindblom, hur han skulle bära sej åt. Lindblom han ville skoja mä pojken förståss å sa te'en, att han skulle gå ner te åna nästa torsdaskväll å sätta sej unner brona å spela. Då skulle Näcken komma. Å de gjorde pojken förståss. Men Lindblom han hadde gått ner te åna förut, han, å gömt sej bakom en buske å taji ett vitt skynke över sej. Å när pojken börja på å dra nåra tag mä stråken, då va de Lindblom, som gav te ett vrål å hoppa i åna, så vattnet skvätte om'en. Å pöjken han fick si de där vita å trodde de va Näcken, som kom å skulle ta'en, så han vart förskrämder å la i väg hem mä desamma. Men de där hadde Lindblom rolit åt sen.
Bergtagna
Ja ä barnfödder oppe i Stora Vingåker, å där va de en oxe, som di sa vart bergtagen. Han va borta i många dar, å di lyste ätter'n i körka, å i grannsocken Österåker mä. Men de ble precist utan resultat. Å de va en granner oxe, så de va inte svårt te känna igen honom. Då gick di sta å frågte en klok gubbe te råds, å han sa: »Ja, vänta I, så kommer fäll oxen tebaks endera dan». Å oxen han kom, å då va han så utsvulten å mager. Å då sa di förståss, att han hadde vari bergtagen, å att gubben hadde fått trolla te släppa honom. Men i verkliheten va de så, att de va ett grannfolk, som hadde ett pörte, e basta, ute i skogen, å döra hadde stått öppen, så oxen hadde kommet in där, å sen hadde döra slaje igen på någe sätt. Men de där folket tordes inte tala om'et, utå di hadde glömt te stänga döra. Men sen hadde di sitt, att de va fullt å oxdynga på golvet, å mössen å sotet på väggera va bortslickat runt ikring. Så oxen han hadde allri vari bergtagen inte, fast di va så dumma å trodde de.
Drakeld och dolda skatter
Ve Sörtorp på Torpudden där sa di, att de lyste om nättera i en backe. De va ett par kara, som grävde där, å di hitta e kista full mä silversaker. Å sen när di skulle ro tebaks hem, då to de i å blåsa så förskräcklit, så eka ho kantra, å di blev å mä en hel hop utå de di hadde hittat.
Spöken och syner, gastar och gengångare
Där bortom Björnhult där ä de en trollbacke. De va en torparepojke, han va svåger te mej, å han va ute å jaga hare. Han hadde e hynna, som va en riktit fin harhunn. Han skulle sälja'na dagen ätteråt å va bjuden I oo riksdaler för'na. Så de va en fin hunn. Men när han gick där, så fick han höra hynna skälla, å så kom haren sättanes över vägen. Ä han sköt. Men tänk, då va de hynna, han hadde skjuti. Ho släpa sej fram te'en å gnisla, å så do ho. Han vart lessen förståss, för han va fattier å hadde tänkt, att han skulle få lite pänga, när han sålde hynna. Ja vet, han kom hem te mina svärföräldra strax å satte sej å gråta. Men i den där backen, där fanns de mycke tocke där trolltyg.