Transkriberad uppteckning

Ja gick hem ifrå arbetet en kväll. Då skar de till i ögat ett tag. Hadde de vari i skogen, så kunne ja trott, att ja hadde fått nå smolk i, men de va ute på slätta. Å öga börjte på å värka, så ja lå ett par daga. Så gick ja te en sån där kloker gubbe å frågte honom. Å han sa åt mej, att ja skulle sätta mej på en stor sten. Å sen to han en storfällkniv å hölls å svängde mä kring ögat på mej, å så plottra han å läste. Sen sa han te mej: »Nu får du inte resa dej opp, förrn du kan tänka, att ja har hunnet hem». Ja, ja satt kvar på sten, å de börja på te bli kallt å sitta där. Å sen, när ja kom in te honom, så kom han å hadde någe vitt pulver på ett knivbla, å så sa han te mej, att ja skulle försöka te titta opp. Ja titta opp ett tag, å i desamma så to han å slängde in de där i ögat. Å de sve, så de döna i hela skallen. Å sen börja öga te rinna alldeles förskräcklit. Men hur de nu gick te, så vart öga bra utå de där.