Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Rået låter ro sig över ett vatten.
På Korsuddarna på Bromarvlandet var en tomte. En karl kom roende från Bromarvssidan, och då ropade tomten, att karlen skulle ro honom över till Pettusidan till Svaluberget. Han gjorde så, och tomten satte sig bak i ökstocken och vägde då så mycket, att båten ville sjunka. Tomten på Svaluberget såg det där och ropade: »Ro inte hit!» Men den SOM satt i båten sade: »Ro på bara!» När tomten kom i land, började de båda slåss, så att allt småskogen och stubbarna rycktes upp.
Bärsöndagen i Horn
En viss söndag i augusti, troligen första söndagen, samlades en mängd folk från de södra Kindasocknarna, mest ungdom men också äldre, i Horn. Dit kom inte bara Kindabor utan framför allt en mängd Djursdalabor. Bland Djursdalaborna var det många som förde med sig körsbär och sålde, medan de övriga till större delen uppträdde som köpare. Dagen kallades bärsöndagen. De som kom fram till Horn i god tid gick i kyrkan. Efter högmässan började affärerna. Alla åt körsbär av hjärtans lust, och så småningom samlades de till dans på bryggan. Besökarna gick eller åkte hästskjuts till Horn, men mot slutet av 1880-talet kunde det också hända att någon kanalbåt gjorde lustresa med passagerare ända från Brokind. Det ser ut som om bärsöndagen egentligen var en angelägenhet för Horn, Djursdala och Hycklinge. Från Kisa åkte inte många, och de som kom från de södra Kindasocknarna måste räknas som tillfälliga besökare. Besökarna köpte aldrig några mängder av bär, vanligen inte mer, än att de kunde äta upp alltsammans. För övrigt hade de Matsäck med sig, åt, pratade och dansade och hade en glad dag.
Hälsokällor och offerkällor
I en talldunge vid torpet Smedstugan på Hargs ägor i Kisa ligger Konventkällan. När jag tog tjänst vid Harg omkring 1900, hörde jag talas om att Konventkällan förr hade haft rykte som hälsokälla. Mycket folk brukade samlas där, bl.a. herrskap från gården och särskilt många unga. Om jag inte minns galet, brukade flickorna förr "gå tyst" kring Konventkällan för att utröna, vem som skulle bli deras blivande man. Det fanns vissa källor som ansågs lämpliga för det ändamålet.
Gastar och gengångare
De kan di då inte trygga mej, att de inte finns såna där gengångare. De va hemma i Fagerhult. De va en gubbe, som hette Lorin, som va döer på dan. Å på natta, de va månljust, så fick ja si'en. Han kom förbi fönstret i tocken där stråpipahatt. Å ja kom inte ihåg, att han va döer, utan ja sa te far, ja lå breve far: »Far, Lorin kommer, de ä la oppedags». — »Tyst pojke», sa far då.
Gastar och gengångare
De va en gammal gubbe, som skulle gå hem, å då kom de en sån där lyktegubbe, å han lyste honom änna hem te stuva. »Å då sa ja», sa gubben, »tack ska du ha, för du har lyst mej, å här ska du få en slant», sa han. »Å lyktegubben han to slanten förståss», sa han.
Gastar och gengångare
Mi mors morfar, han hette Åström, han va kyrkevaktare i Åby. Å han va ute på julafta å skulle få brö i gårda. Å han gick hem på kvällen, han va fäll lite dragen också kanhända. Men när han kom te körka, så fick han si, att de lyste därinne. Han tänkte, att han hadde försinkat sej riktit, så han gick in. Å då va körka full å folk. Men så fick han si en bekant, som va döer inte så långt förut. Å den han vinka åt'en, att han skulle gå ut. Å han språng, å slängde igen döra ätter sej. Men då va di ätter honom allihop, å de blev ett sånt tumlamult"; å di rev i klära på'n, så han va tvungen å kränga å sej kappa, annars hadde di la tatt kol på'n. De va la »gastemässa» di kaller, som han hadde stört. Å te å mä prästen, som sto på predikstolen, va döer. Å kappa den hitta han sen, å ho va precist sönnernoppader.
Dansvisor
Pojken sätter sig vid skrivebordet å sätter sig vid fönstret. Å mera sir han uppå flickan lilla än han gör uppå mönstret. Hå, hå, du flicka lilla! Var bor du, gosse lilla? Du är min å ja är din så länge kärleken varar.
Gastar och gengångare
Hemma våran märr ho va så svetter om mörna när vi kom ut i stallet, så svetten rann ur bringa på'na, alldeles som ho hadde gått i kongsskjuss. De sa di va mara, som hadde ridet'na. Men grannens han hadde bunnet två lia över si märr, så ho vart inte riden.
Dansvisor
Lek lustigt i gröna dala(r), då gräsen de gro, å fåglarna de gala, å stararna bygg bo! Å fåglarna de sjunga allt med sin lilla tunga å göken han gal. Min hand jag dig, nu giver. Välkommen, min lilla vän! Jag har fäktat för hela livet till att få äga dej. Har jag dej vunnet, så har jag dej efter sprunget. Så kär har ja dej!
Dansvisor
Är ick' du min lilla hjärteknopp? Vi ska dansa, tess solen rinner opp. Ä 'cke du min lilla docka? Låt ingen dej bortlocka!
Häxeri och kloka
De va e gumma här, ja, ho lever än för resten, som di sa kunne trolla. Ho gjorde missommarjäst, den där gumma. Missommarnatta klocka tolv så dro ho ett lakan i daggen i gräset utanför stuva, å sen krama ho ur de där, å rörde i mjöl. Å sen så baka ho tolv styckna bulla utå den där degen, å dom la ho opp på spiseln. Å sen skulle ho ta en sån där bulle var måne å använda, när ho baka. Men iblann så räckte inte dagga te, utan då to ho å skummade i källa mä hanna. Men de skulle bara vara missommarnatta. Vi frågte'na en gång, om de inte gick lika bra en annan natt, men då sa ho: »Nää, si vattnet blommar inte mer än den här natta».
Dryckesvisor
Skåler om, ja skåler om å låt oss lustia vara! Ja var i går, ja är i dag, ja tror ja blir här tes i möra. För röda roser å de vita, di fattia skiter i di rika. Å menar du ja krusar dej, fast du har åttakanti mössa, för innan kvällen denna dag så blir de bå klappa å kössa.
Dryckesvisor
Hopp la la, lala tummen opp!