Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Tomtar
Tomten visade sig som människa. Han var väl en aln lång vid pass. Man talade mest om manliga. Men även kvinnliga kunde uppträda. Han bar röd luva eller grå hatt, gråa kläder, röda eller vita strumpor, korta byxor, jacka och lågskor eller träbottenskor. Omkring kolten hade han skärp. Tomtarna voro mycket gamla. Man hörde talas om tomtar utan skägg och tomtar med skägg. Tomten hade två ögon. Han var inte huvudlös. Han hade däremot ganska stort huvud. Han höll sig mestadels osynlig. Någon gång kunde han emellertid visa sig. Man gjorde bäst i att hälsa då man kom in i ett tomt rum. Tomten uppehöll sig vid husen. Han ville gärna hålla sig till människorna. Det var inte samma tomte över allt. Den som eventuellt vistades i bostaden, gick inte till "fäjset" och tvärtom. Jag tror att man många gånger har förväxlat tomtar med "vittror".
Skrock och vidskepelse
Å när krittera vart sjuka, så skulle en kasta en såstång över dom så vart di bra.
Skrock och vidskepelse
När e ko hadde kalvat skulle en ha e sax å e hen i kruka när en mjölka, så länge ho mjölka råmjölk, å de va nie mål de.
Skrock och vidskepelse
När en sinte e ko, så skulle en mjölka i si sko å så tömma mjölka i ett kors över ryggen på kona å säja: »Nu siner ja dej en freda, å nu ska du kalva en medda».
Gastar och gengångare
När små barn fick kikhosta, så skulle di dricka ur ett människoben. De va en kar som hette Kristoffer. Å hanseä barn fick kikhosta, å gumma ho gick te körrgårn å to ett ben. Men kärnga ho do, å sen vart de ett liv, så de va förskräcklit varenda natt. Di kom å dro å'en täcket, när han lå i sänga.
Gastar och gengångare
Di där lyktegubba, de sa di förre, att de va såna som hadde flytt råstena i tiden, så di fick ingen ro ätter döden.
Gastar och gengångare
Men de ä säkert, att di som har gjort nåt orätt, di får ingen ro i grava. Inte för de ja har sitt nåt, men ja har hört. För en gång när ja va hos mi syster i ösjösockna,' då gick ja mä'na i skogen, när ho skulle mjölka. A då hörde ja, hur de dro, precis som mä e järnkeja. »Va ä de», sa ja. »Å, bry dej inte om de», sa syster mi. »Så där hörs de varenda kväll.» De va la förståss nån lantmätare, som hadde gjort nåt orätt.
Gastar och gengångare
De va i min barndom, ja de va la före min ti, de skulle vart en sån där myling nerlagd i e bytta här. Å då hadde de kommet en resande, å bytta hadde kummet framtrillanes, å så hadde de skriket: »Bena ä lång, å bytta ä trång, ta ur pinnen!» Å han hadde taget ur pinnen, å då hadde de kommet en ut å faret te lufta.
Gastar och gengångare
Oppe på Kolhulta ägera på ett gärde, där skrek ett spätt barn varenda kväll. De har mi doter talt om. Ho tjänte där.
Gastar och gengångare
När ja va i Rogslösa, så skulle ja å bror min gå å ta krabber en kväll. Å på vägen så gick vi in i e laa å la oss en stunn. Rätt va de va, så kom de en kar å ställde sej i dörra å titta på oss. Så sa han: »En korter å en långer. Ja ska gå ätter mi hackepicka "'F å jämna å dom lite», sa han. Men då va de vi, som la bena på ryggen å gnodde.
Gårdsrå och tomtar
Ja såg en tomte en gång, å den såg ja här jämter nye vägen. Han va liten, å grön mössa hadde han. Mor mi å ja å så en syster, vi skulle gå å hälsa på en bror; han bodde nere i Gränna. Då när vi kom ve länsgränsa, så hadde syster blitt ätter, å vi stannte å vänta på'na. Då kom de en farande över vägen, så de va så de rök ätter'n.
Bergtagna
Oppe i e äng ve Bulleboberget där ska de ha vatt e piga, som vart bergtagen.
Bergtagna
I de här Oxaberget, di kallar, där va de en kalv, som va borta i åtta dar för far min. Å han sökte ätter'n överallt. Men te slut så gick han fram te berget å slo på't mä en påk, för han va inte rädder å sej. Ä så skrek han: »Om I har kalven, så ta ut'en», sa han. Då gav de te ett dån i berget, så de va så att... Men besynnerlit nog, kom inte kalven hem te gårn på samma gång som far! Men han hadde ett sår på bogen, som allri blidde lekt. Å far han trodde så säkert, att han hadde vatt bergtagen.