Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Annandag jul. Knut
Annandag jul började de gå med ljusa stjärnan. Tidigt på morgonen kom de. De voro klädda i rött å blått pap- per. De gick i stugorna å sjöng. I den sista stugan blev det kalas å dans. "Tjugnedan dansa jula ut". Anda trätt å jula ställ tjugneda Knut ä jula slut.
Troll och jättar
I Örberga körka där ska de hänga ett trollben i koret. Å de va stort, så de va som de värsta karbann. Å de där trollet de skulle åska ha slatt ihjäl ute på Örberga gärde. Men ja vet ju inte, om de va sant. Nog hang de nåt där, men ja vet ju inte, om de va ett trollben.
Troll och jättar
De va ve Ölandsberga i Smålann ve den här sjön (Vättern), nåra flicker va ute å skulle plocka halla. Ä då fick di si e så grann å vacker fröken, som satt på en sten, å ho hadde rett ut sitt långa hår, å de va så gullgult å blankt så. Å ho kamma å hämta på sitt långa hår. Ä så breve sej hadde ho brett ut en massa å gullkejer å grannlåt. Men flickera di sa: »Nu ska I få si, att de blir oväder riktit. Å di hadde inte gått långt, förrn åska börja å gå, så de va alldeles förskräcklit. Å åska slo ner precist på samma plass, där ho hadde suttet.
Troll och jättar
De va en gubbe nere i Åsa i Grännasocken, som gick å högg ve i skogen. Ä en da så mötte han ett litet fruntimmer, som va så grant å vackert. Å ho ba'n att han skulle göra en gressel å e raka åt'na. »Men då ska I lägga de ve eran huggekubbe, när de blir färdit», sa ho. Jaa, han gjorde i orning sakera åt'na å la dom ve huggekubben. Å morron ätteråt så va gresseln å raka borta, men då lå e lita brökaka i stället där. Å han to brökaka, å di hadde'na länge, men sen åt di opp'na, å ho smakte bra. Sen en da så fick han si nåt, som låg på marka; å han to i'et förståss. Men sen ätteråt så gick han i skogen igen en da, å då mötte han'na igen. Å då sa ho: »Farbror ska inte röra ve sakera, som vi lägger ut; men nu när farbror har rört ve't så får farbror behålla't, men farbror får inte göra om'et». Å gubben han to di där sakera å lät prästen si på dom; å prästen han skickte dom te en gullsme, å gubben han fick la en flera hunnra kroner för'et, så han vart riker.
Troll och jättar
Den här Alfred i Valsbäck, han hadde en tocken där spirtuss. Han va riker, så de va förskräcklit. Å när dotra skulle gifta sej, så på kvällen så börja de raka oppe på vinna, där di hadde sia saker, alldeles ryslit. De va så en kunne tro, att hunna va där oppe å åt opp så mycke som fanns. Å di gick opp, men di så ingenting. Men te slut så sa Alfre: »Ja ska la gå opp ja», sa han. Å sen vart de tyst. De va la spirtussen, som vart orolier förståss, för han hadde la inte fått nån mat.
Troll och jättar
Ja, de fanns mycke sånt där förre, men nu har di huggt ut di store skoga, så di har ingenting å hålls i. Å åska slår la ihjäl mycke sånt där också.
Troll och jättar
De va ett troll, som bodde i Rögavel, å så va de ett troll i ett berg ve Söderköping, de minns ja inte va de hette. Å så skulle de bli bröllop, brua va från Rögavel, å brugummen va från de där berget ve Söderköping. Då tyckte folket, att de kunne vara bra te få slut på trolla i Rögavel. Å då to klockarn i Strå å gick dit mä dopevattnet. Han hadde vatt på ett barnedop. Å han ställde sej bakom dörra där i Rögavel. Å då när di gick förbi mä en ölekättel, så to han å slo i dopevattnet. Å sen när trolla hadde drucket, så vart di så dana, så di rök, ihop å slo ihjäl varandra allihop. Utom ett, å de va e gammal käring, som hadde gömt sej i bakeungen. Men då skulle klockarn si ätter, om allihop va ihjälslagna, å då hitte han kärnga. »Va i alla tider, ligger I där», sa han. »Jaa, de gör ja», sa ho, »å ja har bott här i Rögavel, mens sju ekeskoga har vuxet opp å rottnet ner», sa ho, »men allri har ja vatt mä om ett sånt liv». — » Ja, har I levt så länge», sa klockarn, »så kan I allt va teress å dö», sa han, å så to han å sköt ihjäl'na.
Troll och jättar
Ja, i Gränna körka, där har di en kalk, som ä tagen från ett berg. De va en dräng ifrå Vretaholm, som va ute å körde timmer en vinter. Å när han körde, så hörde han en gång, att de sa: »Hu, de ä så kållt!» — »Fryser du», sa drängen, han va inte buskablyger han. »Du ska få låna mina vanta». Å han kasta ifrå sej vanta. Sen om julen så tyckte han, att han skulle si ätter, va de va för nåt i berget. Å då kom di ut å bjö'en dricka ur en kalk. Men han to å kasta't bakom sej över hästlända, så skinnet de vart svett där. Å sen så re han iväg i sporrstreck, å trolla ätter. Å då hörde han, hur di ropte på Enfotingen. Han skulle la vara värst te löpa, han. Men så va de en röst, som skrek: »Vanta, vanta, vantavän! Ri inte vägen den håle, utan åckern den kråle!»* Å då re han över åckern, å där kunne inte trolla följa ätter, för si den va körsärjader. Å så kom han fram te körka, å då börjte klockera å ringa, å då hadde inte trolla nån makt länger. Å den kalken, som han hadde mä sej, den finns i Gränna körka än ida.
Troll och jättar
När di hadde tajet den där kyrkklocka från Rögavel te Rogslösa körka, då så kasta jätta en sten på körka, men i desamma så börjte klockera å ringa, å då orka han inte fram mä sten.
Skrock och vidskepelse
Å så feck en allri sälja nån mjölk utan å först ha släckt e tännesticka i'na å droppat ett par droppa vatten i'na. Å ällen den skulle vara för att när en gick över villspår mä mjölka, så skulle den inte bli skadader, om de hadde vart äll i'na. Å vattnet de va för att om en gick över rinnande vatten, så kunne fiska förstöra mjölka, om de inte va vatten i'na.
Sjöfrun
"De va e göl, der de nappä så bra. De va en som va der nere å metä. Han feck så mycke fisk han kunne dra opp. Men han kom hem naken å utan fisk. Han hade klätt å sä när han metä, men så råkä han ut för sjöfrua å vart så rädd, att han sprang hem naken. De fanns inte mer än ett par ställe ve göla, der de nappä. Å der metä ja en gång, men de ville inte nappä. Men så feck ja lov te dra ner byxera. Å rätt som ja satt så röck de i spöt. Se'n nappä de på va som hälst. Va ja satte på, to fisken på."
Jan Sterner
Om kolmilor och kolning. En gubbe i Längta satt på krogen och söp. Han och en till hade varit i stan med kol. Järnkedja från kälken till kolryssen. Den senare vek sig, gubben kom emellan men lyckades klara sig och komma hem. Beskrivning av kolkoja. Mat och lyse i kolarkojan. Kolen kördes ibland till Linköping. Såldes till smeder som fanns där. Från Ulrika sn kördes kol till Boxholms bruk. Från Kättilstad till kopparverket i Åtvidaberg. Här i skogen kan man hitta mellan 50 och 100 gamla kolbottnar. Torpet Lotten revs 1939. Någon köpte det och kolade det till gengaskol. Bara murrösen finns kvar nu. Flera stugor och torpställen i skogen är borta nu. Bl.a. 25 ställen på Kinda Allmäning. Sommargäster har de ställen som är kvar. Vid andra sidan i urskogen låg små torp dit det ej gick någon väg. De som skulle dit fick bära på ryggen det som de skulle ha dit. Inne i skogen fanns ett litet ställe, som hette Kappe. Käringen där hette Brita. Hon var trollkunnig. De skickade bud på Brita när de skulle slakta djur. Korna skulle komma hem till mjölkningsdags. Trolleriet var en hemlighet som hon tog med sig i graven. Hon hade egna medikamenter till sjuka djur. De var av växter. Hon läste över djuren men var hemlighetsfull. Många trodde sig vara trollkunniga. Var de osams med någon kunde de kanske sätta sjukdom på deras djur, trodde de. De eller ev. trollgumman Brita fick betalt i natura för sina besvär. De fick en fläskbit, köttbit eller en kruka mjölk. AN brände tjära i bastdalen. Det är 40 år sedan. Förklarar tjärbränningen, tjärdalen. Tjäran såldes antingen hemomkring eller i stan. Tjäran användes till redskap, vagnar, kälkar och båtar. Man kokade beck av en del tjära. Kokade i grytor, det blev tjockflytande. Sålde beck i Norrköpings hamn till båtarna. Man tätade båtarna med beck. Beckgrevar var lådor av fyrkantiga näver som man tömde becket i. Skomakarna köpte beck. De gjorde becktråd.
Lars Larsson och Gunhild Larsson
GL började jobba vid Stenby gård. Hon mjölkade, var med ute på gärdena när de jobbade med hö och säd. De eldade med torv. Hon var med om att göra små torvdösar- eller högar. Vid Norsten fick hon slita som en hund. När de eldade med torv blev det smutsigt. Man torkar torven sedan man tagit upp den ur mossen. Kan sedan användas till bränsle. - GL fick slita och arbeta på olika ställen. Gifte sig sedan med LL. LL började jobba när han var 7 år. Han var först hemma hos far i Skärkind. De hade ett torp där. Far jobbade vid gården som torpet hörde till. LL skötte torpet hemma. Bl.a. körde han oxar. De var sju barn hemma, så far ville inte ha alla hemma på en gång. LL kom till farbror i Skedevi. Han lärde sig mjölnaryrket av honom. så han var i kvarnen och malde säd. Tänkte först bli mjölnare men tålde det ej. LL gick och läste meden han var där. Kom sedan tillbaka hem. LL säger att när farsan dog blev det auktion på hemmet och barnen kom ut. LL blev mjölnardräng i Malfors vid Ljungsbro i ett år. De hade oxar. Farsan köpte små årsgamla kalvar. Köpte dem på marken i Linköping. Han tämde och körde dem. De kallades stutar då. När de blev stora sålde han dem. Tjänade lite på affären. De hade långt till kvarnen. Men fick mala genast, så de fick mjölet med sig hem. De körde med oxar som gick sakta. LL körde upp oxarna vid vagnboden när han kom hem. Sedan till brunnen för att vattna oxarna. De satte iväg med både LL och lasset. Så han kunde ej stanna dem. Han släpade med inunder vagnen, då rocken hängde fast vid stången. Oxarna stannade först vid brunnen där de drack vatten. Oxarnas seldon kallas uk. Uket låg över nacken. Remmar från uket till hornen. En töm fastsatt i hornen osv. Hinnertyg om rumpan. Hinnertyg = hintertyg.