Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Troll
De sa att här skulle vara troll uppe i Linnareberg. Det var en som gick och bryggde till jul. Då kom ett troll in och sa nånting, jag minns inte vad, men då tog bondhustrun och slängde vört i ryggen på henne. Hon var ihålig där bak. När vi var barn hade de för sig att det fanns troll i Stegelåsen.
Troll (?)
En gång en kväll en pingstlördag skulle jag ut på Häle- ne mark och plocka ljung för att få mig litet bränsle. Då kom där fram en grå katt till mej och så en till och en till. "Kommer här så många snälla pissar te mej!" sa jag. I detsamma titta jag upp. Då sprang det så många grå kissar ner för berget, så det var som ett helt långt band.
Troll
Det var en skomakare, som kallades Lille Baste- rön. Sent en kväll kom han från sitt arbete. Vid Svartefors, en svart fläck i berget, fick han se en fläckig man. Skomakaren kastade skolådan av sig och tog sin räckespade och sprang efter den fläckige mannen så fort han kunde och just när de voro framme vid berget, fick han fatt i den fläckige, som i samma ögonblick for in i berget. Men skomakarn hann hugga spaden i honom och ropade: "Såg du, jag rack dig, Skam!"
Troll.
Det var nere vid Forshälla kyrka i ett stort berg där. Där bodde troll och de hade en stor tjur, som hette Ringvall. De räkna på, att den som skulle kunna skjuta tjuren, skulle vara varken mättad eller omättad, varken tvättad eller otvät- tad. Så var det en karl, som bet av ett havrekorn, innan han gick, och tog ett litet grand vatten och tvättade sig på den ena kinden, och sedan sköt han tjuren. Han ryckte ringen ur näsan på honom och sprang mot kyrkan till, och trollen kom ikring honom, så de kunde alldeles förstört honom. De sprang efter honom, men han hade fått försteg, för när de hörde att skottet small, blev de rädda och sprang undan. Han kom in på kyrkogården i sista stund, och det hade inte trollen makt att följa med. Ringen hang i sakristian, på väg- gen där, när jag gick och läste. Så jag har sett den. Nej, jag / har aldrig hört, att den suttit i någon dörr. Trollen bodde i de väldigt grymma bergen, Garneberget och andra berg vid Forshälledalen. Innan solen var uppe, var de ute och bette sin hjord. Men de som inte kommit in i berget, innan solen gick upp, blev stående dagen över på samma fläck, tills solen gått ner igen. De var osynliga. "Hade inte den wida becka varit" - de menade kyrkan - ", så skulle du fått," sa de till honom, som tagit ringen från tjuren. De sa att det skulle vara som en drottning. Den hade de i berget. Så var det hennes bror, han hade varit ute i någon sorts högre krigstjänst, och när han kom hem, ville han att modern skulle göra reda för, var hon var. När han fått veta, att hon var i berget, red han dit. Han fick tala vid trollpackan, och hon gick in och talte vid drottningen och sa: "Här är en som vill tala vid dej, du får gå ut till honom." Då sa hon - nu kommer jag ihåg att hon hette Lilla Ella: "Hur ska jag för en ungersven kunna stå, / som inte har sett solen på femton år!" Men hon gick ut till honom, och han tog tag i henne och kastade henne upp på hästen och red. Han bad henne, att hon skulle tala om, vad hon själv hette och vad hen- nes förfäder hette. Trollpackan kom efter och ropade: Hade jag vetat att du varit så falsk, så skulle jag nackat din tjuvehals." Det var när barna var födda och så de inte var döpte, så kunde trolla komma och byta bort dem, tog det kristna barnet och la sitt trollbarn i stället. Så talte mamma om, att de lärde en gumma, som blivit av med sitt barn, att de skulle tända en eld och låtsas som de skulle bränna upp trollbarnet. Det gjorde hon, men då kom trollpackan och sa: " Här har du ditt barn, jag har inte velat göra så med ditt som du med mitt!" - Därför la de alltid en gudsordsbok i - jämte barnet till dess det var döpt, och de hade brått med att döpa barnet.
Troll
Det var på Hede. Det fanns ett berg, som det bodde troll i, och de hade en tjur, som hette Ringvall. Den skulle ing- en jägare kunna skjuta utan att han var varken klädd el- ler oklädd, varken mätt eller hungrig och varken tvättad eller otvättad. Så var det en karl som tog på sig en sönd- rig skjorta, en arm var bar, åt upp en ärta och tvättade halva ansiktet. Sedan gick han till berget och sköt Ring- vall och sprang fram och ryckte ringen ur näsan på ho- nom. Trollkäringen satte efter honom, men han sprang över en åker tvärs över fårorna till Forshälla kyrka. Troll- käringen fick hålla vägen. Han kom litet före henne och fick tag i dörren till kyrkan. Så började de ringa i kyr- kan och då sa trollkäringen: "Om inte den bjällekoa bör- jat pingla, skulle jag räckt mannen och tagit min / ring igen." Ringen var en stor järnring. De satte den i den gamla sakri- stidörren i Forshälla kyrka. Detta hörde jag i min barndom av min far, August Klen, som var båtsman. Han bodde i Haga i Forshälla nära där Groheds station är nu. Hagenskullen, i den kohagen skulle trollen valla sina brantie kreatur, de var svarta och bruna till färgen.
Troll
De va e mor som hadde fått ett barn. Men ho glömde å lägga e psalmbok i vagga, å då kom e trollkäring å to de riktia barnet å la dit e trollunge i stället. Men han åt så väldit me mat, så gumman visste inte va ho skulle ta sej te. Då fick ho de rådet av e klok gumma, att ho skulle sätta in honom i ugnen en gång då ho bakade. Ho satte den på fjölet, men då kom trollkäringa me de riktia barnet. De berätta mormora.
Troll?
På gården Kåtorp i Valla socken var där ett hus som blev så hemsökt av kattor som de trode vara trolltyg att huset måste flyttas till en annan plats
Troll
En hustru och en trollkäring voro så sams, att hustrun fick spinna åt trollkäringen. En gång hade hon tagit med tummen i mun och vätt spå- naden, när hon sen lämnade den till trollkäringen, sade denna: "Det kan du få behålla, det har du tum- mat på." Det var blår hustrun spunnit, trollkäringen lät denne fortsätta att arbeta för henne och sade: "Här ska du få andra blår att spinna, men dom ska du inte tumma på.
Troll
Man berättar om trollflickan, som låg vid den andras sida i vaggan, trollet hade inte hunnit ta män- niskobarnet.
Troll
Hindrik på Brattön var stenhuggare i brottet där för mer än 100 år sedan. Han bodde i en stenstöva, som han själv byggt men fick aldrig var ifred för "käringera" /trollkäringarna/. Han hade därför alltid stål på sig. En gång när han låg i sin säng, kom en hel karavan trollkäringar. Den första hade en speldosa och spelade. De var mycket små och en ström gick in genom dörren och en ström gick ut och Hindrik låg med kniven i handen, så de vågade sig inte intill honom.
Troll
Å gården Töllås i Torps socken finnes ett berg där småväxta troll hade sitt tillhåll förr i världen. De voro smeder till yrket och smidde huvudsakligen eller möjligen uteslutande guld. Många personer i trakten hade genom en springa i berget sett elden och hört dem "slägga". Dessutom hörde man ropet "å slå" upprepade gånger, åtföljt av taktfasta slag. En vallpojke som hade sin arbetsplats i närheten hade ofta iakttagit dem, dock utan att uppträda störande. Han råkade en gång somna och hade, då han vaknade, fått en guldkedja kring halsen.
Troll
Det fanns en skvaltkvarn någonstans vid Kollun- geröd, dit kom en gång en av trollfolket från Kollun- geröds skog och ville mala, då han inte fick jakande svar genast, stack han armen genom kvarnstenen och bar upp den på ett berg.
Troll
På ett ställe hade de varit ute och slagit, och ett par karlar låg och vilade i en lada, och då kom det ett bergatroll, som var jagat av tassarna. Hon satte ut benet åt dem och sa: "Tasse, tasse, ta fot, men ta inte alltihop". Men karlarna knuffade ut henne och sa: "Ta så gott alltihop!" Bergtrollen var hatade av gråbenen.