Transkriberad uppteckning

Det var nere vid Forshälla kyrka i ett stort berg där. Där bodde troll och de hade en stor tjur, som hette Ringvall. De räkna på, att den som skulle kunna skjuta tjuren, skulle vara varken mättad eller omättad, varken tvättad eller otvät- tad. Så var det en karl, som bet av ett havrekorn, innan han gick, och tog ett litet grand vatten och tvättade sig på den ena kinden, och sedan sköt han tjuren. Han ryckte ringen ur näsan på honom och sprang mot kyrkan till, och trollen kom ikring honom, så de kunde alldeles förstört honom. De sprang efter honom, men han hade fått försteg, för när de hörde att skottet small, blev de rädda och sprang undan. Han kom in på kyrkogården i sista stund, och det hade inte trollen makt att följa med. Ringen hang i sakristian, på väg- gen där, när jag gick och läste. Så jag har sett den. Nej, jag / har aldrig hört, att den suttit i någon dörr. Trollen bodde i de väldigt grymma bergen, Garneberget och andra berg vid Forshälledalen. Innan solen var uppe, var de ute och bette sin hjord. Men de som inte kommit in i berget, innan solen gick upp, blev stående dagen över på samma fläck, tills solen gått ner igen. De var osynliga. "Hade inte den wida becka varit" - de menade kyrkan - ", så skulle du fått," sa de till honom, som tagit ringen från tjuren. De sa att det skulle vara som en drottning. Den hade de i berget. Så var det hennes bror, han hade varit ute i någon sorts högre krigstjänst, och när han kom hem, ville han att modern skulle göra reda för, var hon var. När han fått veta, att hon var i berget, red han dit. Han fick tala vid trollpackan, och hon gick in och talte vid drottningen och sa: "Här är en som vill tala vid dej, du får gå ut till honom." Då sa hon - nu kommer jag ihåg att hon hette Lilla Ella: "Hur ska jag för en ungersven kunna stå, / som inte har sett solen på femton år!" Men hon gick ut till honom, och han tog tag i henne och kastade henne upp på hästen och red. Han bad henne, att hon skulle tala om, vad hon själv hette och vad hen- nes förfäder hette. Trollpackan kom efter och ropade: Hade jag vetat att du varit så falsk, så skulle jag nackat din tjuvehals." Det var när barna var födda och så de inte var döpte, så kunde trolla komma och byta bort dem, tog det kristna barnet och la sitt trollbarn i stället. Så talte mamma om, att de lärde en gumma, som blivit av med sitt barn, att de skulle tända en eld och låtsas som de skulle bränna upp trollbarnet. Det gjorde hon, men då kom trollpackan och sa: " Här har du ditt barn, jag har inte velat göra så med ditt som du med mitt!" - Därför la de alltid en gudsordsbok i - jämte barnet till dess det var döpt, och de hade brått med att döpa barnet.