Folktro & Sägner
Sägner och folkliga seder upptecknade direkt från bönder, torpare och berättare under 1800- och tidigt 1900-tal – skogsrået, näcken, bergtagning, signeri och gamla årsfester.
Mara
Mara - det var ett tal att här skulle vara sådana, som vöre mara. Det var ett "olsle" . "Långt och kallt te Knäre´," det skulle en mara ha sagt. Knäred - det är borte vid Små- landsgränsen.
Intervju med Vestgärds-Stina (f. 1888)
Intervju med Vestgärds-Stina, född 1888 i Leksand, gjord av Erik Olof Bergfors och Torsten Ordéus gjord år 1971. Västgärds-Stinas föräldrar kom från Södra Bergsäng, Leksand. I rapporten från inspelningsresan skrev Torsten Ordéus om mötet med Västgärds-Stina: "Hon berättar om helger, kyndelsmäss, midsommar, hur man gjorde ost, messmör m.m. När man släppt korna i vall blåste man i horn. Hon berättar om detta och att det fanns varg förr, om beredning av skinn, återigen om helger, julbockar, julgumse, om hur man svepte döda, utsjungning av liket, namn på byfolk etc." Foto: Torsten Ordéus.
Intervju med Margit Ollans (f. 1886)
Margit Ollans är född 1886. Intervjun är gjord på på Sollerön i juli år 1970. Stig Björklund intervjuar och Thorsten Ordéus sköter inspelningsapparaten.
Anna Norlin och Olle Mattsson
Berättar om gick igenom isen, spelade fiol, inte arbeta om söndagarna, vägar förr, varor i affärer, hur man gjorde sockerbitar, dricka av kornmalt o. rågmalt, bakade tunnbröd, skolan, verkstäder, skidåkning, vårfloden 1916
Lars Larsson, Erik Larsson och Byns Erik Larsson
Varghistorien fortsätter från Bd 3081. Barn "slog kolbössa" för att skrämma bort vargen. Midvintern inföll på kyndelsmässan. Talesätt: "Kyndelsmässa tö, ruttet hö och fruset bröd"; "Efter kyndelsmässodag får vintern annat lag". Påsk inföll på fullmånen på lådigstunglet. Det gick tolv tungel på ett år. Jul-, vintern- och lågigstungel förklaras.
Karl Karlsson och Gunnar Karlsson
Karl berättar om lantbruket, om fiske, nättillverkning, bärplockning, fåglar m.m. Gunnar berättar om jakt, björn och lo, om höbärgning, basturökning av fisk och kött, bastubad, om smedjan på gården, om slipstenar, gårdfarihandlare m.m.
Intervju med Kristian Karlsson (f. 1887) och Gunnar Karlsson (f. 1902)
Intervju med Kristian Karlsson (född 1887) och Gunnar Karlsson (född 1902). Intervjun genomfördes 1972 i Säfsnäs av Mats Wahlberg. Torsten Ordéus skötte inspelningsapparaten.
Margit Ollans
Ollans Margit berättar om hur och var man byggde fjöse, om kläder förr, fäbodar, spinning, nöjen osv. På slutet sjunger hon visor.
Sven Tjäder, Klockar Einar Pettersson och Knapp Svea Pettersson
Foton av sagesmän tagna i samband med inspelning ULMA Bd 6007-6012.
Tre anteckningar om skogsrået (Sigri) i den hälsingemål talande delen av Ore socken
Lundkvist från Håven i nordligaste Ore berättade i meddelarens barndom en mängd historier om ett rå, som hette Sigri, följande kommer meddelande ihåg: En gång då Lundqvist låg vid milan, kom Sigri in för att värma sig. Hon såg ut som ett snyggt kvinnfolk. L. tordes inte tilltala henne utan blev rädd och drog fällen över huvudet. Då han tittade fram igen, var hon borta. Ibland brukade Sigri lösa kreaturen för dem i Håven redan vid tretiden på morgonen. En gång såg L. Sigri mitt på ljusa dagen. Hon satt i en björkklypa och gungade av och an. L. gick fram för att se på närmare håll, men då snubblade han på en sten och ramlade framstupa. Och när han tittade upp igen, var Sigrid borta.
Svartkonstbok
Nu vill jag tala om för er om svartkonstboken och annat sådant. Jag hoppas att ni inte bliva rädda. Når jag var yngre och bodde granne med Ris Olov, så brukade han tinga mig till dräng i vårarbetet att hjälpa honom köra ut gödsel ibland. Risolovgården var ett nybygge, som Ris Olov hade anlagt alldeles ensam. För han var en duktig, händig och skicklig karl. Och det var enda gården. Jag minns där de hade två kattugglor uppspikade över stallsdörren. Men det ha de brukat ha i flera gårdar av gammalt i Älvdalen. Vad det skulle vara till, kunde jag aldrig riktigt få reda på. När Ris Olov var en ung man och ogift var han slåtterdräng och om vintrarna smeddräng åt storsmeden Anders Andersson i Lillherrdal och den smeden lär ha varit i det närmaste lika märkvärdig som "Sendsmeden" så han kunde till och med sätta fast tjuvar, så de finge stå med det de hade tagit tills dess att smeden kom och lät dem få slippa loss och mycket annat underligt kunde han, som att göra sig osynlig också om han ville, talade Ris Olov om för mig, när jag var hos honom. Jag hade ofta hört gamla män tala om en underlig bok som hette svartkonstboken och var tryckt med röda bokstäver på svarta blad och var så gott som omöjlig att komma över. Det var många som hade frågat efter den i boklådorna när de ginge med gårdfarihandel både här i landet och i Norge. Men bokhandlarna hade bara sett bekymrade ut och skakat på huvudet och sagt att någon sådan bok hade de inte. Men gubbarna trodde i alla fall att den fanns. Men bokhandlarna vore nog strängeligen förbjudna att lämna den boken till vanligt folk. Den lär vara tryckt så konstigt, så den måste läsas på ett visst vis. Eljest, om en som inte kunde läsa den, så kom snart en varelse fram till den som läste och ville ha reda på, vad han ville honom. Och dess mer han läste, dess fler sådana kom det fram, som började hoppa och väsnas omkring honom som läste, så till slut blev han rådlös för de där otäckingarna. Och sedan hjälpte inte något annat än att skynda sig till prästen och förmå honom läsa bort Gammel-Erik (Den onde). Eljest så hade han fört bort den som läste till slut. Men om han hade kunnat läsa boken riktigt, så hade det gått att läsa tillbaka varelserna igen och bliva kvitt dem, då han hade gjort det han ville. Ja, så talade de gamla ibland och jag tänkte, att jag skulle passa på och fråga Ris Olov, vilket jag också gjorde, om han kände till svartkonstboken, vilken enligt vad man sade var så svår att få fatt i. Och han sade som sin mening att den förvisso fanns. Men det var nog största felet att de inte kunde beställa den rätt. Insamlarens kommentar: Om man vill skaffa sig henne (svartkonstboken) så skall man säga Övernaturlig Konstmagika, eller Albert Magni verk. Det är så den boken heter. Ja, de trodde mycket mer spökaktigt bara för femtio år sedan i Älvdalen än de göra nu för tiden.
Emma Berglund
Dialekt/Folkminnes inspelning.
Emma Berglund
Dialekt/Folkminnes inspelning.